Ett samtal….

Just nu känns det som om det är trassligt på flera plan. På jobbet levereras beslut ovanifrån som kommer att leda till större förändringar av arbetsrutinerna framöver. Så det kommer bli hektiskt tills allt är på plats under senvintern.

image
Skönt med höstpromenad med prasslande löv, eller man vet aldrig vad som finns bakom nästa krök

Fortsätt läsa Ett samtal….

Annonser

Föreläsning på ”skotska” och veckans träning

En av den gångna veckans höjdpunkter är utan tvekan onsdagens föreläsning med Robbie Foy, Professor of Primary Care vid University of Leeds och Deputy Editor-in-Chief för Implementation Science, en open access tidskrift. Robbie gav en humoristisk föreläsning med intensiv glöd och engagemang och han bjöd verkligen på sig själv. För att få oss att bättre förstå, så varvade han teori med praktiska exempel från sin egen vårdverksamhet och det gav ju dessutom en stor trovärdighet när han själv har en fot i den kliniska vardagen och resten av kroppen i den teoretiska implementeringsforskningen.
Fortsätt läsa Föreläsning på ”skotska” och veckans träning

Här gick starten för min träningsresa

image
Go-cart i Bruzaholm

I augusti 2014 tog jag beslutet att påbörja min träningsresa. Närmare bestämt på Bruzaholms Go-cartbana.

Fortsätt läsa Här gick starten för min träningsresa

Reflektioner mellan passen; egenvärde

Göra något nytt ska tydligen resultera i nya ledningsbanor i hjärnan. Det ger ju tröst och tillit inför framtiden, för sedan jag började med träningen har jag blivit överraskad varenda gång eftersom upplägget varierar för varje pass. Men istället för att bli orolig av det, som jag blev i början, så ser jag fram emot att få göra något annorlunda och som växer i takt med att jag och de andra deltagarna utvecklas.

Att träna och klara av tunga lyft gör att jag känner ett värde i mig själv, i vad min kropp kan göra. Det är ett värde som bara är viktigt för min egen skull, inte för att jag ska prestera bra resultat på jobbet eller omge mig med statusprylar. Det är helt enkelt jag som trivs med mig själv. Timmen med PT är lite som att gå på dejt med sig själv. Det låter kanske konstigt, men om jag ska försöka sätta ord på det så är det som att låta själen och kroppen stämma av läget med varandra och samtidigt fortsätta utvecklas framåt (och förbättra lyften).

Jag vill verkligen fixa den där krånglande knäböjen nu och höja mitt personbästa! I morgon får jag en ny chans!