Hemmaträning och feber.

Just nu när tillvaron fortfarande är i gungning har det varit otroligt skönt med träningen som en fast rutin och som en konkret plattform för att må bra och få ny energi.

Den senaste dagarna har jag också varit lite extra kreativ och social, hurra för det 🙌! Det började i lördags med att jag faktiskt kom ut en sväng på krogen, något som jag längtat efter länge. Jag körde bil, så det starkaste jag drack var svart te, men det gjorde faktiskt inget, för det var så himla kul att bara träffas en stund och prata 😄.

Efter ett barnkalas på söndagen var jag inte så motiverad att åka in till stan för att hitta ett gym på kvällen. Så det fick bli en rejäl omgång turkish-get-ups hemma istället. Nu vill jag ha starkare och stabilare axlar, så att jag kan komma vidare med snatch-träningen.

image
Måndagens press-komplex, 32 kg

I måndags var jag hemma för VAB. Så det blev ytterligare ett hemmapass på kvällen. Det kändes lite märkligt att stå och lyfta i hallen, men vad fasen. Hellre det än inget, eller hur 😉.

Med de grejer jag har hemma kunde jag i alla fall kopiera fredagens PT-pass. Så det blev mera get ups som uppvärmning och komplex med 1 strikt press, 2 push press och 3 clean and jerk. Den strikta pressen sätter viktgränsen, men jag lyckades ändå hålla mig till mitt nya PR på 32 kg. Kul! Och trötta axlar fick jag också 😅. Heja mig!

Men kroppen kändes otroligt seg och jag fick inget bra styrkesvar från den. Igår, tisdag, kom förklaringen. Ytterligare en omgång med 38 graders feber och trötthet på grund av det förbaskade vänsterörat. Febern fick också sällskap av en sprängande känsla i örat, så jag drog igång med Otrivin och Rinexin igen. Efter ett tag släppte värken, men febern ligger kvar. Så nu är jag däckad igen, suck 😣. Tur att jag har en tid på Öronkliniken imorgon, torsdag. Jag är så förbaskat trött på den här öroninflammationen nu! 😭 Den är i vägen för träningen och gör kroppen är seg. Jag vill bli frisk nu. Hoppas, hoppas, hoppas att jag får hjälp imorgon. 🙏🙏🙏

Annonser

Mäh! Feber, igen.

Jaha, då var det dags igen då. Slutade med antibiotikasalvan för örat i onsdags kväll. Igår, fredag, började det svida i slemhinnorna på vänster sida av huvudet. Idag fick jag 38 graders feber. 😛

image
Ett besök på jourcentralen avslöjade att jag inte alls blivit av med hörselgångsinflammationen i vänster öra. Lite trist eftersom jag kämpat med eländet sen i julas. Men nu är jag utrustad med nya tabletter, antibiotikadroppar och en vitaminboost i form av apelsin/morotsjuice med ingefära. Nu ska jag ta knäcken på det här eländet. Nu får det vara nog!

Samtidigt förstår jag nu också varför träningen gick så trögt i veckan. Inte konstigt att lyften kändes tunga och Christinas födelsedagspass stundtals kändes otroligt segt. Infektionen hade ju inte läkt ut som den skulle, den hölls bara tillfälligt nere av den första salvan och antibiotikan. Helt klart en lurig infektion.

Men samtidigt blir jag imponerad av kapaciteten som min kropp visar. Att den låter mig göra OH-squat på 40 kg, min senaste PR-nivå och front squats i tunga serier på 60 kg (10 under PR) med en pågående infektion. Jag kan inte annat än att ödmjukt bocka och buga för att kroppen ställde upp och dessutom levererade så bra under de förutsättningarna. Därför blir det vila, bra mat, en bok och en varm filt ett tag. Dags att pyssla om mig och kroppen, bli av med infektionen en gång för alla. Men sen, åh vad jag längtar, sen ska jag med nya krafter ta mig an skivstången och nya PR. Vänta bara! 😉

image

Friskval och sjuknärvaro

Idag var en dag med många intryck och minnen att sortera tack vare av att jag hjälpte några studenter med deras uppsats kring sjuknärvaro på jobbet. Jag kan lugnt konstatera att jag mår så mycket bättre idag än vad jag gjorde för bara två år sedan. Visst det är två år, men om man sätter det i perspektiv så är det inte så länge sedan. Det var först så sent som i somras/höstas som jag kom till den punkten då jag var tvungen att välja om jag ville fortsätta att fungera men samtidigt acceptera att jag skulle fortsätta vara ”lite sjuk” eller om jag skulle välja att ge järnet för att bli frisk och få vara i kontroll över mitt eget liv igen.

Jag valde det senare och det är jag glad för. Det var visserligen ordentligt jobbigt att komma igång med träningen, det var så mycket som spökade och gjorde det svårt att komma igång. Dels var jag inte i så bra fysisk form, ganska naturligt med min historia, jag är ändå glad att jag lyckades hålla igång något. Men jag hade också stora mentala hinder att övervinna. Dels behövdes faktiskt också kosttillskott, något jag var skeptisk till i början, men som jag insåg var nödvändigt för orken och energin. Och, ja, som biolog kunde jag inte låta bli att kolla om det fanns fakta bakom tillskotten och det gjorde det 😉

Men jag hade som sagt många personliga spärrar, spöken och murar som jag behövde riva. Jag har kommit en bit och känner mig mycket starkare till själen och friare. Men det är ett arbete jag kommer att få fortsätta med ett tag till. Styrketräningen och den mentala träningen som är knuten till den var faktiskt nyckeln till den här positiva utvecklingen. Gissa om jag tänker fortsätta.

Den här resan har inte varit lätt, men kul när man nu börjar se resultatet. Allt runtomkring har inte heller fungerat smärtfritt,  men på det stora hela är det värt det. Jag kunde inte fortsätta vara ”nästan frisk”, jag behöver få må bra och jag förtjänar faktiskt att få må bra. Sen gäller det som alltid att inte tappa fokus och förvänta sig för mycket på en gång. Jag har mått dåligt så länge, så det måste få ta lite tid för mig och omgivningen att anpassa sig till att jag är jag igen. Fast visst är det kul när kompisarna börjar säga att det lyser om en, att de börjar se att det ”gamla rätta jaget” är tillbaka 🙂

Dagens träning var något i hästväg, men jag gav allt jag hade där och då. Skön känsla, även om jag skulle ha vilat gett mer. Men nu är det dags för kvällsmat, så just det här passet får jag berätta om senare.