Så in i bänken trött, men nöjd

Efter ännu en tuff arbetsvecka vet jag inte riktigt var jag ska börja. Mycket har hänt och det har slitit hårt på mig, samtidigt har det hänt spännande och roliga saker på träningsfronten.

image

Fortsätt läsa Så in i bänken trött, men nöjd

Annonser

Yiehaa! Jag klarade 120 kg!

Idag fick jag en ny chans att försöka sätta nytt personbästa i marklyft. Dels kände jag mig i lite bättre form än i torsdags eftersom jag inte hade så många problem surrande i skallen. Dels kändes det superlyxigt att få vara på gymmet nästan ensam. Så idag skulle det ske. Efter uppvärmningslyften gjorde jag det också. Jag satte nytt personbästa med 120 kg i marklyft! Yiehaa!
Fortsätt läsa Yiehaa! Jag klarade 120 kg!

Personbästa 100 kg i knäböj!

Idag vet jag inte riktigt var jag ska börja. Det har varit en turbulent vecka rent känslomässigt och ovanpå det går jag och fixar personbästa i knäböj. Det känns jättemärkligt för jag trodde jag skulle bli gladare av att äntligen få ordning på övningen och lyfta de där rackarns 100 kilona.

Vad jag har lärt mig är att det är viktigt att ha distans till problem och andra människors mående. Jag menar absolut inte att man ska sluta bry sig, men för att jag inte ska ryckas med när andra mår dåligt behöver jag hålla en sund egen distans. Det var också något vi pratade mycket om under passet, så passet i sig var mera mental träning där jag samtidigt råkade slå personbästa.

Att jag gick till PT-passet var också ett ställningstagande i positiv riktning från min sida. Jag övervägde en kort stund att ställa in eftersom vi fick ett sjukdomsfall i huset strax innan jag skulle gå. Men jag landade i att den drabbade stackaren hade fått hjälp, att andra skötte tillsynen och att jag kunde gå iväg på mitt inbokade pass och sedan gå tillbaka och lösa av när de andra skulle iväg på sitt. Den drabbade hade därmed hela tiden någon som hade uppsikt. Även om det var det bästa jag kunde göra av situationen var det ändå ett lite svårt beslut för mig att ta. Jag kände mig sliten mellan viljan att hjälpa till och viljan att göra något bra för egen del. Tillsammans med den här veckans känslomässiga berg-och-dalbana var det så att jag kände gråten i halsen när jag gick dit. Men jag gick! Jag fokuserade och jag lyckades lyfta bättre än förut! Nu börjar glädjen och insikten komma krypande 🙂

Kolla gärna in Svett och etikett, del 2 Svett och etikett