Tjurruset och andra helgäventyr

Så här lerig blir man av Tjurruset, är det någon som ser den blå långärmade tröjan som jag har under t-shirten?
Så här lerig blir man av Tjurruset. Är det någon som ser den långärmade blå tröjan under t-shirten?

Helgens och höstens största bravad är helt klart Tjurruset. Men innan jag går in på det loppet vill jag berätta lite mer om den senaste veckan.

Fortsätt läsa Tjurruset och andra helgäventyr

Annonser

Springa i skogen, ren lycka!

Idag har värsta träningsvärken släppt från onsdagens dubbelpass och det var riktigt skönt att få komma ut och springa i skogen. Jag hade inget speciellt mål, mer än att det skulle bli minst 5 km och mitt på dagen i så mycket solsken det gick. Jag ville ut för att det är så kul att springa i skogen helt enkelt.

image
Stigen in i skogen

Väl i skogen infann sig ett litet lyckorus över glädjen att få vara i skogen och få möjligheten att ta sig fram över stock och sten. Den här glädjen och känslan av att vara tillfreds gjorde att jag stannade några gånger för att fota och för att skriva ner några snabba anteckningar till bloggen, så glad blev jag.

image
En liten skogskulle med härligt mjukt underlag

Jag blev också glad över att höra hackspettarnas revirmarkerande trumvirvlar högt uppe i träden. När jag kom ut ur skogen mot åkrarna hörde jag sånglärkans drillande i skyn, långt bakom mig hörde jag en gök gala och borta över åkrarna hördes en tranas trumpetande. När jag stod där i skogsbrynet och lyssnade på fåglarna lade jag också märke till den härliga doften av skog om våren, den är både grön och lite fuktig på samma gång samtidigt som det luktar vitsippa och ibland även av blommande slånbärsbuskar. Jag stod kvar en liten stund till och njöt av att höra vindens sus i trädkronorna. Efter en stund fick närmaste nötskrika nog av min närvaro och började envist varna för en inkräktare i skogen, så då blev det dags för mig att jogga vidare 😉

Jag gillar verkligen att springa i skogen. Dels är jag uppvuxen i en tät gammal smålandsskog, så jag återupplever nog goda barndomsminnen genom skogen. Men bortsett från det så gillar jag verkligen variationen i underlaget. Variationen mellan slätmark och bergsknallar, hyggen och ängar, blåbärsris och skotarspåroch en och annan knastrig grusväg. Efter att som en yster (älg)kalv röjt fram över grenar och stubbar på ett hygge är det riktigt skönt att få komma in en stund i det där speciella flytet man bara får på det mjuka tysta underlaget av gräs och mossa i skogen.

image
Grenar och ris, naturens hinderbana

Mycket ris och grenar är buskul att ta sig över när man har mycket spring och studs i benen 🙂 Ett kvarglömt vindfällt träd är perfekt att öva balans på. Jag gillar som sagt att ta mig fram genom skogen.

image
Mossigt berg

När jag tog mig upp för ett mossigt berg i motvind lyckades jag faktiskt komma på ett rådjur. När jag såg det var det ca 30-40 m bort, men eftersom jag stannade lugnade det ner sig och trippade sedan lugnt iväg. Att springa i skogen är som att ha upptäckarglädjen påslagen för fullt 😀