Mysig första advent

image

Den här helgen har varit riktigt bra!

Fast i lördags morse när jag vaknade var jag rätt säker på att jag försovit mig till jobbet. Hemska tanke! Men desto skönare att få ligga kvar när jag blivit säker på att det var lördag ☺ 🙌.

Fortsätt läsa Mysig första advent

Annonser

Idag är jag sur, så det så!

Egentligen hade jag tänkt skriva färdigt på ett inlägg om styrketräning och hur mycket det betyder för mig. Texten finns till stora delar, men jag är inte på humör. Jag är sur. Det värsta är att jag inte riktigt vet varför. Bläh! 😛
Fortsätt läsa Idag är jag sur, så det så!

Stången och jag; marklyft

image

Idag blev det först ett rejält träningspass i marklyft. Det kändes bra när mitt nysatta sprintrekord i trappan ändå nyss blev slaget. Rekord på sprint i trappan var ett märkligt rekord att ha, men ännu märkligare var det att bara ha det så kort tid. Men det gör inte så mycket just nu. Mitt primära mål är att må bra och hitta en stabilitet och i ärlighetens namn så har jag ju faktiskt förbättrat mina egna personbästa. Nu börjar jag lita på att jag kommer att må bra och fortsätta må bra. Sen är jag sugen på att hela tiden utvecklas, både mentalt och fysiskt.

Som hjälp på vägen fungerar en blandning av ren styrketräning och intervallträning bäst för mig just nu. Styrketräningen är mer ”långsam” av sig och fungerar även som mindfulness-träning eftersom jag måste fokusera och vara helt närvarande i lyften och även blockera bort störande moment. Dessutom gillar jag verkligen känslan av att få kroppen att anstränga sig och få jobba med tekniken för att få rätt delar av kroppen att jobba i samklang. Det är toppen! Ett intervallpass är också kul och utmanande, men här handlar det mera om att våga töja på sina mentala gränser för vad man (tror) att man klarar av samtidigt som man jobbar så intensivt att man hinner/orkar inte tänka på något annat. Idag lyckades jag få till två pass. Först vid lunchtid ett styrkepass med marklyft. Mitt max den 27 mars var 115 kg, så nu var tanken att via många repetitioner jobba sig upp i vikt till max och gärna sätta nytt personbästa. Passet såg ut så här

60 kg x 5 lyft x 2 omgångar
70 kg x5 lyft x 2
80 kg x5 lyft x 2
100 kg x5 lyft x2
110 kg x5 lyft x 1
100 kg x5 lyft x2

Vid 110 kg var jag nära fail, så därför var jag tvungen att gå ner i vikt igen. Men det blev ändå en skaplig mängd tunga lyft för min del. Det känner jag mig nöjd med.

Det är något speciellt med just den här skivstången, den är både min bästa vän och utmanare på en och samma gång. Jag gillar den för den får som sagt mig att fokusera både mentalt och på kroppen,  men även att fokusera på lyfttekniken, min viljestyrka och att orka lyfta allt tyngre vikter. Men den utmanar mig också just i min viljestyrka. Stången ”ifrågasätter” hela tiden om jag verkligen vill lyfta den med de här tunga vikterna och därför kan jag ibland bli rädd för stången, fastän egentligen handlar det om min egen vilja och min egen inställning; att våga lita på mig själv och min egen kapacitet. Det är därför stången är ett otroligt viktigt redskap för mig att fortsätta jobba med. Den ger mig också praktik i min egen ångesthantering i och med att jag måste möta mina egna hjärnspöken hela tiden. Tack vare att jag får möta mina hjärnspöken i gymmets trygga miljö blir jag också av med hjärnspökena och har med mig känslan av min egen kapacitet och förmåga ut i vardagen. Utan stången hade jag inte kommit så här långt på så här kort tid. Jag kommer ihåg de första gångerna jag skulle lyfta, då gick huvudet i baklås och jag klarade inte av att lyfta när vikten kom upp till 100 kg, för det såg helt omöjligt ut att klara att lyfta den tunga stången. Då fick min PT gå in och ”hjälpa  mig” att lyfta genom att hålla sin hand under stången. Mycket riktigt så blev hjärnan lurad att tro att jag fick hjälp och jag fick upp stången, för styrkan fanns där hela tiden. Det blev ett väldigt tydligt bevis på vad den mentala inställningen har för betydelse.

Efter lunch blev det en lite kaos. Jag hade en deadline att möta på jobbet samtidigt som min mobil ringde rätt ofta. Det var samtal jag inte kunde strunta i, men de varierade allt ifrån rent privata, till ett märkligt gräl med min sjuka och dementa pappa. Kort sagt tog det på krafterna och jag hann bli både frustrerad och ilsken samtidigt som jag kände att det här behövde inte beröra mig så hårt egentligen, men jag vill ju få till en förändring till de bättre för min omgivning, men får inte hjälpa till. Men ett kvällspass var ju inplanerat och barnvakt fixad. Det blev inte det passet jag först tänkt mig, men det blev ett riktigt bra köra slut-på-sig-själv pass med en himla massa sit jump, push ups, sit ups, trx-pull ups och burpees i ett högt intervalltempo.

Jag var helt slut när jag gick därifrån och det var precis vad jag behövde! Det blev verkligen att rensa ur allt mentalt skräp ur skallen och kroppen var riktigt härligt trött! Skönt!

Kompisträning med kettlebells

Igår kväll var jag och en jobbarkompis på ett kettlebell-pass tillsammans. Vi hade båda haft en tuff dag dagen innan, såvida såg fram emot att få träna bekymren, frustrationen och ledsamheten ur kroppen. Passet var riktigt kul och instruktören lovade ett tufft pass med betoning på kondition. För min del var det givande på flera sätt, först och främst för att jag ställde upp för min jobbarkompis. Men också för att jag lyckades peppa henne på passet och visa henne lite tillrätta, så hon orkade lite till efter att jag såg att hon blev trött och var på väg att ge upp. Det märktes på henne att hon växte som människa och uppskattade sällskapet, det gjorde mig glad. Jag hoppas att hon fortsätter så här i framtiden.

För egen del märkte jag att jag hade inga problem att hänga med i instruktörens takt och orkade fortsätta när några runtomkring mig kroknade. Ur mitt perspektiv var det kul att se att träningen verkligen haft effekt. Det enda jag tyckte var jobbigt var de omvända swingarna eftersom det var ovant för bålen. Men annars var det kul att få lattja runt med kettlebellen och inte ”bara” ha tung belastning i swingar och squats.

Vi fick göra long cycle, enarmsswing, enbent marklyft, kliva upp på step-brädor och pressa upp kettlebellen, omvänd swing och forcerad swing. Det var kul att känna sig vig, stark och framför allt att ha kontroll på kettlebellen och kroppen. Jag skulle gärna gå flera gånger, men kvällstid fungerar inte så bra ihop med pendling och familjen. Även om jag jättegärna tränar (hårt), så är det viktigt för mig att få komma hem till familjen. Bara att få koppla av en stund i soffan är värt mycket.

I morgon kommer jag att få ett tufft PT-pass med mycket fokus på det mentala, men jag tror att jag behöver det för att växa och komma vidare. Tanken är att träna på att inte backa ur. Jag behöver det, men det utesluter som sagt inte att jag är nervös.