Rosa matchande (tränings)kläder och rehab

Så här är det. Jag har svårt för rosa kläder, förutom då en period på 80-talet då allt var pastellfärgat och jag lyckades tjata till mig en par ljusrosa byxor av mamma. Men det skyller jag på ungdomlig okunskap ;).

Därför försöker jag nu ibland vänja mig vid att i alla fall ha rosa träningskläder, även om jag ogillar att synas på gymmet i dem. Därför blev jag full i skratt över vad jag lyckats klä på mig inför kvällens joggingtur.

image

Fortsätt läsa Rosa matchande (tränings)kläder och rehab

Annonser

Friskval och sjuknärvaro

Idag var en dag med många intryck och minnen att sortera tack vare av att jag hjälpte några studenter med deras uppsats kring sjuknärvaro på jobbet. Jag kan lugnt konstatera att jag mår så mycket bättre idag än vad jag gjorde för bara två år sedan. Visst det är två år, men om man sätter det i perspektiv så är det inte så länge sedan. Det var först så sent som i somras/höstas som jag kom till den punkten då jag var tvungen att välja om jag ville fortsätta att fungera men samtidigt acceptera att jag skulle fortsätta vara ”lite sjuk” eller om jag skulle välja att ge järnet för att bli frisk och få vara i kontroll över mitt eget liv igen.

Jag valde det senare och det är jag glad för. Det var visserligen ordentligt jobbigt att komma igång med träningen, det var så mycket som spökade och gjorde det svårt att komma igång. Dels var jag inte i så bra fysisk form, ganska naturligt med min historia, jag är ändå glad att jag lyckades hålla igång något. Men jag hade också stora mentala hinder att övervinna. Dels behövdes faktiskt också kosttillskott, något jag var skeptisk till i början, men som jag insåg var nödvändigt för orken och energin. Och, ja, som biolog kunde jag inte låta bli att kolla om det fanns fakta bakom tillskotten och det gjorde det 😉

Men jag hade som sagt många personliga spärrar, spöken och murar som jag behövde riva. Jag har kommit en bit och känner mig mycket starkare till själen och friare. Men det är ett arbete jag kommer att få fortsätta med ett tag till. Styrketräningen och den mentala träningen som är knuten till den var faktiskt nyckeln till den här positiva utvecklingen. Gissa om jag tänker fortsätta.

Den här resan har inte varit lätt, men kul när man nu börjar se resultatet. Allt runtomkring har inte heller fungerat smärtfritt,  men på det stora hela är det värt det. Jag kunde inte fortsätta vara ”nästan frisk”, jag behöver få må bra och jag förtjänar faktiskt att få må bra. Sen gäller det som alltid att inte tappa fokus och förvänta sig för mycket på en gång. Jag har mått dåligt så länge, så det måste få ta lite tid för mig och omgivningen att anpassa sig till att jag är jag igen. Fast visst är det kul när kompisarna börjar säga att det lyser om en, att de börjar se att det ”gamla rätta jaget” är tillbaka 🙂

Dagens träning var något i hästväg, men jag gav allt jag hade där och då. Skön känsla, även om jag skulle ha vilat gett mer. Men nu är det dags för kvällsmat, så just det här passet får jag berätta om senare.