Ytterligare ett gym testat…..

Igår, lördag, fick grabben magsjuka, så våra planer för helgen blev snabbt inställda och istället tog vi hand om den lille sjuklingen. Kraken, det var en ordentlig omgång han fick 😞. Som tur är mår han bättre idag.

Men i kväll fick jag en anledning att åka till stan för att köpa Lego på City Gross rea (sista dagen idag). Hehe, och när man ändå är i stan kan man ju lika gärna passa på att nöta lite skivstång 😄.

Fortsätt läsa Ytterligare ett gym testat…..

Annonser

Varför Superior OCR?

image
https://superiorocr.com/startlista-adrenaline-10-km-superior-ocr-2015/

Så här veckan innan tävlingen börjar det kännas lite pirrigt och lite stort att jag har anmält mig till hinderloppet Superior OCR.

Fortsätt läsa Varför Superior OCR?

Stången och jag; marklyft

image

Idag blev det först ett rejält träningspass i marklyft. Det kändes bra när mitt nysatta sprintrekord i trappan ändå nyss blev slaget. Rekord på sprint i trappan var ett märkligt rekord att ha, men ännu märkligare var det att bara ha det så kort tid. Men det gör inte så mycket just nu. Mitt primära mål är att må bra och hitta en stabilitet och i ärlighetens namn så har jag ju faktiskt förbättrat mina egna personbästa. Nu börjar jag lita på att jag kommer att må bra och fortsätta må bra. Sen är jag sugen på att hela tiden utvecklas, både mentalt och fysiskt.

Som hjälp på vägen fungerar en blandning av ren styrketräning och intervallträning bäst för mig just nu. Styrketräningen är mer ”långsam” av sig och fungerar även som mindfulness-träning eftersom jag måste fokusera och vara helt närvarande i lyften och även blockera bort störande moment. Dessutom gillar jag verkligen känslan av att få kroppen att anstränga sig och få jobba med tekniken för att få rätt delar av kroppen att jobba i samklang. Det är toppen! Ett intervallpass är också kul och utmanande, men här handlar det mera om att våga töja på sina mentala gränser för vad man (tror) att man klarar av samtidigt som man jobbar så intensivt att man hinner/orkar inte tänka på något annat. Idag lyckades jag få till två pass. Först vid lunchtid ett styrkepass med marklyft. Mitt max den 27 mars var 115 kg, så nu var tanken att via många repetitioner jobba sig upp i vikt till max och gärna sätta nytt personbästa. Passet såg ut så här

60 kg x 5 lyft x 2 omgångar
70 kg x5 lyft x 2
80 kg x5 lyft x 2
100 kg x5 lyft x2
110 kg x5 lyft x 1
100 kg x5 lyft x2

Vid 110 kg var jag nära fail, så därför var jag tvungen att gå ner i vikt igen. Men det blev ändå en skaplig mängd tunga lyft för min del. Det känner jag mig nöjd med.

Det är något speciellt med just den här skivstången, den är både min bästa vän och utmanare på en och samma gång. Jag gillar den för den får som sagt mig att fokusera både mentalt och på kroppen,  men även att fokusera på lyfttekniken, min viljestyrka och att orka lyfta allt tyngre vikter. Men den utmanar mig också just i min viljestyrka. Stången ”ifrågasätter” hela tiden om jag verkligen vill lyfta den med de här tunga vikterna och därför kan jag ibland bli rädd för stången, fastän egentligen handlar det om min egen vilja och min egen inställning; att våga lita på mig själv och min egen kapacitet. Det är därför stången är ett otroligt viktigt redskap för mig att fortsätta jobba med. Den ger mig också praktik i min egen ångesthantering i och med att jag måste möta mina egna hjärnspöken hela tiden. Tack vare att jag får möta mina hjärnspöken i gymmets trygga miljö blir jag också av med hjärnspökena och har med mig känslan av min egen kapacitet och förmåga ut i vardagen. Utan stången hade jag inte kommit så här långt på så här kort tid. Jag kommer ihåg de första gångerna jag skulle lyfta, då gick huvudet i baklås och jag klarade inte av att lyfta när vikten kom upp till 100 kg, för det såg helt omöjligt ut att klara att lyfta den tunga stången. Då fick min PT gå in och ”hjälpa  mig” att lyfta genom att hålla sin hand under stången. Mycket riktigt så blev hjärnan lurad att tro att jag fick hjälp och jag fick upp stången, för styrkan fanns där hela tiden. Det blev ett väldigt tydligt bevis på vad den mentala inställningen har för betydelse.

Efter lunch blev det en lite kaos. Jag hade en deadline att möta på jobbet samtidigt som min mobil ringde rätt ofta. Det var samtal jag inte kunde strunta i, men de varierade allt ifrån rent privata, till ett märkligt gräl med min sjuka och dementa pappa. Kort sagt tog det på krafterna och jag hann bli både frustrerad och ilsken samtidigt som jag kände att det här behövde inte beröra mig så hårt egentligen, men jag vill ju få till en förändring till de bättre för min omgivning, men får inte hjälpa till. Men ett kvällspass var ju inplanerat och barnvakt fixad. Det blev inte det passet jag först tänkt mig, men det blev ett riktigt bra köra slut-på-sig-själv pass med en himla massa sit jump, push ups, sit ups, trx-pull ups och burpees i ett högt intervalltempo.

Jag var helt slut när jag gick därifrån och det var precis vad jag behövde! Det blev verkligen att rensa ur allt mentalt skräp ur skallen och kroppen var riktigt härligt trött! Skönt!

Personbästa 100 kg i knäböj!

Idag vet jag inte riktigt var jag ska börja. Det har varit en turbulent vecka rent känslomässigt och ovanpå det går jag och fixar personbästa i knäböj. Det känns jättemärkligt för jag trodde jag skulle bli gladare av att äntligen få ordning på övningen och lyfta de där rackarns 100 kilona.

Vad jag har lärt mig är att det är viktigt att ha distans till problem och andra människors mående. Jag menar absolut inte att man ska sluta bry sig, men för att jag inte ska ryckas med när andra mår dåligt behöver jag hålla en sund egen distans. Det var också något vi pratade mycket om under passet, så passet i sig var mera mental träning där jag samtidigt råkade slå personbästa.

Att jag gick till PT-passet var också ett ställningstagande i positiv riktning från min sida. Jag övervägde en kort stund att ställa in eftersom vi fick ett sjukdomsfall i huset strax innan jag skulle gå. Men jag landade i att den drabbade stackaren hade fått hjälp, att andra skötte tillsynen och att jag kunde gå iväg på mitt inbokade pass och sedan gå tillbaka och lösa av när de andra skulle iväg på sitt. Den drabbade hade därmed hela tiden någon som hade uppsikt. Även om det var det bästa jag kunde göra av situationen var det ändå ett lite svårt beslut för mig att ta. Jag kände mig sliten mellan viljan att hjälpa till och viljan att göra något bra för egen del. Tillsammans med den här veckans känslomässiga berg-och-dalbana var det så att jag kände gråten i halsen när jag gick dit. Men jag gick! Jag fokuserade och jag lyckades lyfta bättre än förut! Nu börjar glädjen och insikten komma krypande 🙂

Kolla gärna in Svett och etikett, del 2 Svett och etikett