Midsommarafton

image

Jag är fortfarande överraskad av att det är midsommarafton idag. Hur gick det till? Ska det inte vara lite sommarkänsla åtminstone en eller två veckor innan?? Fattar inte läget, men det är ju den stora sommardagen idag och regnet smattrar obekymrat vidare mot fönsterblecket. Någon enstaka fågel hör jag långt borta, annars är det tyst ute. Däremot har jag försökt få till en sovmorgon idag och det var riktigt skönt att få ligga kvar i den goa sängvärmen när regnet smattrar utanför. Kroppen uppskattar också vilan efter dubbelpassen igår.

På lunchen blev det ett PT-pass med OH-squat på 30 kg i serier om 5 för att nöta teknik. Det gick rätt bra, så på slutet fick jag börja med powersnatch (frivändning). Det var många nya kombinerade rörelser som skulle funka tillsammans. Jag fick nöta 20 kg i serier om 3. Ibland lyckades jag riktigt bra, ibland flippade kroppen ur och delmomenten kom nästan en i taget istället för synkroniserade. Jag var tokfokuserad på kroppen, hur den kändes, vilka delar som jobbade och när. Till råga på allt skulle jag landa jämfota med en smäll i golvet. Det kändes mycket märkligt, men tanken bakom är att ta vikten på hela fötterna (balans) och utnyttja reflexbågen för att få mera kraft från benen för att skjuta upp stången över huvudet till stående med vikten på raka armar. Bara jag fick det förklarat gick jag in för att få det att fungera. Som sagt var det många delmoment som skulle fungera ihop. För det mesta hörde jag bara PT-Marcus säga ”igen”, så då var det bara att nöta vidare. Men det var skitkul när jag väl fick till rörelsebanan, även om det inte var hela tiden. Jag gör gärna det här flera gånger 🙂 🙂

På kvällen samlades Bootcamp-gänget för att köra ett eget pass tillsammans. Vi hade jättekul ihop och passet blev en perfekt start på midsommarhelgen. Det var en del axelpress med 15 kg viktskiva (STOH), armhävningar (push-ups) och cf sit-ups, så träningsvärken i axlar, bål och mellan revbenen bättrades på 😉 Men det var så kul att få ses och önska varandra trevlig midsommar.

Så nu vill jag passa på att önska alla som läser en riktigt trevlig midsommar!

image
Bootcampgängets pass innan midsommar

Annonser

Avslutning på bootcampen

image

Idag var det avslutning på bootcampen. Solen sken, men vinden blåste kallt, brrrr.

Det var jättekul att träffa alla igen och vi hjälpte varandra genom de avslutande testerna. Vi sprang, vi gjorde armhävningar, sit ups, air-squats och burpees. Vi hjälpte varandra genom att heja på och räkna antalet. Vi hann också med att köra en stafett och ta tid i plankan. För min egen del tog axlarna slut före magen i plankan. Det var en ny upplevelse 🙂

Efter att passet och testerna var gjorda samlades vi för en gemensam frukostfika. Hasse bjöd laget runt på en improviserad omelett. Det känns lite vemodigt att bootcampen redan är slut, för det har varit roligt att träna ute i grupp. Vi har fått en väldigt bra gemenskap som jag kommer att sakna. Jag kommer också att sakna variationen i träningen som varit på bootcampen. Men jag kommer att fortsätta springa i skogen på helgerna, så jag kommer jag att fortsätta träna ute, fast ensam. På ett sätt är det lite trist att köra ensam, men samtidigt är ensamheten i skogen ganska meditativ och skänker sinnesro, så den upplevelsen ser jag fram emot. Nu vill jag bara att den här envisa överansträngningen i knäna ska ge sig någon gång så att jag får springa i lugn och ro och på det sätt jag vill. Inte för att jag vet om det hjälper, men i eftermiddag ska knäna smörjas med liniment.

Innan semestern kommer jag att fokusera träningen på styrka/intervallpassen och egen tyngdlyftningning i veckorna. Så jag kör vidare för jag känner att träningen ger mig så mycket samtidigt som den ger en stabil grund i vardagen.

Bootcamp och Friskis & Svettis

image

Idag blir en dag med mycket träning.

Dagen började med ett bootcamp-pass med det här härliga gänget på fotot, jag står längst till höger. Vi sprang, vi gjorde en himla massa armhävningar, burpees och bearcrawls. Vi sprintade och gjorde ytterligare en himla massa armhävningar, burpees och bearcrawls. Någonstans under passet hann vi kämpa i par mot varandra också. Trötta blev vi i alla fall och nöjda med insatsen.

Mellan mjölksyratopparna och andnöden hade vi förbaskat kul och gjorde vad vi kunde för att heja på varandra.  Fast i ärlighetens namn fick faktiskt Marcus stå för det mesta pep-talket idag, vi hade annat att tänka på 🙂 . Men vilken tur vi hade med vädret.

Om ett par timmar är det dags igen. Då ska jag ut till en kompis som håller i ett F&S 75 min stationspass. Det ska bli kul att ses igen. Men ärligt talat så kommer jag nog inte att ge järnet som på samma sätt som i förmiddags.  Det är faktiskt skönt att kunna unna sig att skruva ner kraven på sig själv ibland och faktiskt bara flyta med, så även om jag är lite trött i armarna ska det bli kul med passet.

På tal om armar. Jag ska prova att klättra i rep efter passet. Hoppas jag lyckas klura ut hur man gör nu igen. Jag har ju inte klättrat i rep på det sättet sedan skolgympan. De andra gångerna har ju varit prova-på turer i berg, så det är ju inte samma sak. Håll gärna tummarna för mig 😉

Jag längtar redan till nästa söndag!

Efter kvällens bootcamp

Jaha, här sitter jag nu och mumsar på min sena kvällsmat. Det känns lite avigt att äta den runt 10-snåret, men det beror på att jag äntligen fick chansen att vara med på en av bootcampens kvällspass och jag ville så gärna hänga med. Då får man gilla läget att duschen och maten blir sent på kvällen, men gissa om jag kommer sova gott i natt.

Själva passet var jobbigt och otroligt kul. Jag har nog aldrig kört så mycket burpees under ett och samma pass förut, i alla fall kändes det så 🙂 Tur att jag har fått lite ordning på hur man gör dem.

Vi kämpade i parövningar, sprang upp och nerför en kulle och runt den med ett bildäck över axeln. Allt var som sagt kul, nåja förutom att däckstaffetten gick otroligt segt för min del. När jag gick till bilen efter passet tänkte jag passa på att jogga lite, men fick ge upp omgående på grund av kramp i vaderna. Så jag är väldigt lågt i magnesium. Det är i och för sig inte kul, men samtidigt skönt att ha fått en liten förklaring till varför löpningen var så förbaskat seg och varför jag var lite nere/låg i humöret. Jag kände själv att jag inte riktigt orkade vara så social som jag ville, vilket var lite synd när det var så härlig stämning på passet. Jag kunde heller inte ta ut mig som jag ville och jag fick under en lång tid kämpa mot illamåendet. Nu tänker jag vara noga med magnesiumet i fortsättningen och till nästa bootcamp-pass tänker jag prova att äta en banan några timmar innan. Hoppas jag slipper illamåendet då och kan ge mer.

Ikväll fick vi göra några av parövningarna där vi på olika sätt skulle knuffa och dra varandra igen precis som på mitt första bootcamp-pass. Det var skitkul! Vid första försöket hamnade jag igen i det läget att jag inte hade några större problem att flytta min partner och PT-Marcus fick hoppa in och agera vägg. Det gjorde han ju naturligtvis alldeles strålande 😉 Men det var ändå kul att få ha mätt krafterna mot ”väggen” och den här gången känna att jag hade koll på läget och kunde bryta bland annat för att det tog helt stopp i kroppen. Nu ville jag egentligen inte ge upp, men jag lärde mig några saker. 1) Kraften var inte med mig ikväll, 2) jag hade kontroll över läget och kunde bryta för att jag eller min partner behövde det. 3) Jag behöver inte vara så orolig längre för att jag ska fastna i en mental låsning och bara pressa på utan hänsyn till andra. Jag kunde ju bryta nu. En jätteskön upptäckt! 4) Jag är såpass stark att jag klarar av den tuffaste kvinnliga deltagaren. Jag fattade det inte först, men nu börjar det sjunka in och mitt i all trötthet börjar en känsla av stolthet att spira.

Så nu tar jag med mig mina erfarenheter från kvällen och sover gott på dem. Natti natti.

Bootcamp, trädgårdsland och tuffa äldre

Idag var jag iväg på mitt livs första första bootcamp-pass. Det var en hel del grundläggande tester på styrka och kondition, men även en hinderbana. Är man van att springa över hyggen, så var inte däcken så farliga utan kul. Sen kom en balansgång och den var knepigare, även här gällde det att inte bli rädd för att misslyckas utan att våga ösa på. Sen kom armgången!  Jag har inte gått armgång sedan jag var barn, så det tog några sekunder innan jag lyckades klura ut hur jag skulle göra och hitta tempot. Men jag klarade det 😀

Just armgången är en av de saker jag varit rädd för att jag varit för svag för att klara inför loppet jag anmält mig till i sommar, men det gick ju bra. Så nu känns det lugnare inför tävlingen.

Jag är ärligt imponerad av alla snabba, starka och kämpande deltagare idag. Alla hade sina styrkor och svagheter, men ingen gav upp utan kämpade på. När passet var klart kom det en fika och sen blev det en liten mysig pratstund efteråt. Det lilla gör så mycket!

Jag hann inte vara med på allt, men jag fick vara med lite på delen där man skulle knuffa/dra varandra tvärs över en fotbollsplan. Att dra eller knuffa på någon som gjorde motstånd var kul, men jag märkte också att tävlingsinstikterna slog till, jag skulle inte ge mig! Jag har märkt tidigare på träningarna att jag får utlopp för en hel del frustration och ilska, både vad det gäller aktuella situationer, men även en del gammalt lagrat. Att knuffa på något som gav mig rejält motstånd tillbaka gjorde att jag blev riktigt triggad. Inte riktigt den sida av mig som jag är mest stolt över, men samtidigt känns det verkligen som om jag har något längst in i de mentala gömmorna som behöver komma ut för att jag ska kunna släppa taget. Den här ”ilskan” eller vad det nu är något som jag verkligen behöver lära mig att hantera. I livet finns situationer när det är befogat och till och med en sund reaktion att bli arg och visa det. Jag har haft sådana problem med att våga visa att jag blir arg. Dels för att vara arg inte är något ”fint att visa”, dels för att ilskan representerar ganska jobbiga minnen. Men det viktigaste av allt är att jag är också rädd för att bli arg, för jag har inte varit säker på att jag skulle kunna sluta och ha kontroll på mig själv. Nu vill jag passa på att säga att jag inte är en huligan till vardags, utan en ganska vanlig skötsam mamma med familj och stabilt jobb. Grejen för min del är att det här är sidor av mig som jag är rädd för och som jag gömt undan så väldigt länge. Det skulle vara spännade och förmodligen givande att få ta en riktigt tung fysisk omgång och se vad som händer när jag blir pressad. Det kanske inte händer någonting eller så börjar jag gråta och kan sedan börja bearbeta mina upplevelser. Jag vet inte, men jag skulle gärna vilja veta.

När jag kom hem mötte jag av familjen som jobbade ute i trädgården. Det var riktigt kul att få jobba tillsammans ute i solen, men nu är jag ganska trött, så allt är som det ska 😉

På de vanliga passen kommer alla sorters människor i varierande åldrar och med olika förutsättningar. Men jag måste säga att jag är imponerad av de äldre. De ger dig utan att blinka in i de pass som vi ”vanliga” tycket är tuffa. Jag tycker det är så inspirerande att se att man kan ha användning och glädje av träning även om man inte hör till den vanligaste åldersgruppen på ett gym. Jag hoppas jag blir likadan när mitt hår också är helt grått!