Mycket mardrömmar just nu

Det här blir ett (lite planlöst) inlägg om hur jag mår för närvarande. 

När jag började skriva det här inlägget satt jag i väntrummet hos tandläkaren. En gammal amalgamfyllning hade spruckit, mycket på grund av att jag pressar samman käkarna väldigt hårt nattetid. Surprise, not! Jag pysslar med tandpressning om nätterna och utan bettskena skulle jag sova dåligt och vakna med huvudvärk. 

 I alla fall var det dags att fixa till tanden. Att få bedövningen insprutad långt bak i underkäken är alltid en svettig pärs för mig. Jag minns barndomens lagningar med en rysning 😖😫.  Men min nuvarande tandläkare och tandsköterska är riktiga pärlor och de gör allt vad de kan för att minimera obehag och mitt akutstress-påslag. Bara bedövningen är lagd är det inga större problem med att de fixar och borrar. Det är i alla fall skönt! Tack och lov för snälla och vänliga tandläkare! 

Nog om detta. De senaste veckorna har jag märkt av stressen mer än vanligt. Det är mycket omkring mig, allt ifrån hur vi ska lösa boendet för pappa till ny chef och en omorganisation i startgroparna på jobbet. Puh! 

Jag känner att det är mycket på jobbet, men jag känner mig inte splittrad, utan jag har fokus och levererar och det är en rätt bra stämning mellan kollegorna. Däremot märker jag det om nätterna. Sömnen är dålig, jag vaknar ofta i vargatimmarna eller så drömmer jag märkliga mardrömmar. Jag är bara så glad och så tacksam för att jag slipper den nattliga ångesten, för den var inte att leka med. 

Att då passa på nu under vintermörkret att ha lugna hemmakvällar och ”lagom” äventyr på helgerna är jätteviktigt för mig. För att tanka närhet, kärlek och för att få återhämtning. Träningen rensar skallen och ger mig ny energi. 

Jag försöker också så gott jag kan att ta hand om mig själv. Jag tänker på att gå och lägga mig i tid, även om det ibland känns överpräktigt tidigt. Men sömn är vad jag behöver i nuläget. Jag har också varit lite förutseende och bokat in ett besök hos min läkare. Det känns tryggt att veta att jag kan få hjälp om jag behöver. 

Idag passade jag på att även få lite massage. Det behövdes för att mjuka upp nacken och ryggen efter min anspänning i tandläkarstolen. Förhoppningsvis sover jag gott ikväll av det 😊. 

Annonser

Teknikens under och förkylning

Dr Åmans idéträdgård, Trädgårdsföreningen

Sådär ja,  nu börjar jag vänja mig vid den nya mobilen. Puh, det är alltid en pärs att byta,  även om det gick över förväntan smidigt den här gången. Alla appar jag är van vid gick ju snabbt att få tillbaka, men lösenorden gäckade mig ett tag, men nu är jag skapligt på banan igen 🙆. 
95 procent av bloggen skriver jag via mobilen, så mobilbytet spelar roll. Mycket av min arbetstid spenderar jag framför en dator, så man skulle ju kunna tro att jag vill ha en skärm och ett riktigt tangentbord när jag skriver på bloggen. Men jag tycker det är så skönt att kunna skriva var jag vill, när jag vill och slippa vara bunden till en plats eller ett tillfälle. 

Ofta börjar jag ett inlägg genom att skriva några snabba stolpar på mobilen om något jag funderar på eller varit med om. Sen adderar jag mer substans till stolparna och ser om mina tankar bildar en röd tråd eller om funderingarna behöver delas i flera inlägg. Därför passar det mig så bra att skriva på mobilen. Jag blir inte låst och tappar heller inte bort tankar på vägen.  Det ger mig också friheten att gå och fila i min egen takt på inlägg som behöver lite extra omsorg. 

Sen är det ju så smidigt också att bara tanka upp ett mobilfoto till bloggen eller instagram. Mobilbytet gör jag till stor del för jag vill ha bättre fotomöjligheter. 

En av trädgårdsföreningens bokar

För en vecka sedan däckade jag i en förkylning och feber, så jag har av förklarliga skäl inte tränat på ett tag. Tänkte att jag skulle vara klok och känna att kroppen var pigg igen innan jag körde igång. Men jag har träningsabstinens. Inte så mycket för att jag saknar endorfinkickarna, de vet jag kommer när jag är igång igen, utan jag saknar själva rörelsemönstret. Att få utmana mig själv och en tung vikt och flytta den snabbt och kontrollerat (hrm, i de flesta fall 😉). Känna att jag klarar av uppgiften och utmaningen jag tar mig an, eller åtminstone jobbar på att komma dit.  Jag saknar helt enkelt att få jobba med en kettlebell, eller ännu hellre en skivstång. Jag tror jag orkar vänta tills i morgon, sen får det räcka. Jag behöver få lyfta nu för att ”rädda” humöret.  Idag fick det istället bli en lunchpromenad med pokemonjakt i den alltid lika vackra och mysiga Trädgårdsföreningen 😊😊. 

Musikfontänen i Trädgårdsföreningen

Jag, friskvårdsinspiratör och gympaledare?

Det hela började för några veckor sedan som ett skämtsamt erbjudande om att jag skulle ta över tisdagspassen från chefen i samband med att hon slutade. Chefen är en van pass-instruktör från gym och den motor jag behövde för att komma igång och träna. Nu skulle jag, helt plötsligt, ta över hennes andel av lunchpassen på tisdagarna?!
Fortsätt läsa Jag, friskvårdsinspiratör och gympaledare?

Yin yoga för benen

Anna-Karin publicerade nyligen ett inlägg om Yin yoga och en app för hemmabruk.

Jag har aldrig riktigt tyckt om att gå på yoga i klasser. Känner mig inte helt bekväm med att ha folk omkring mig när jag ska slappna av även om jag vill ha instruktioner. De Dvd-skivor jag har hemma med yoga är lite för flummiga och snabba att byta rörelser för min smak. Med skivorna är jag också osäker på om jag gör rätt. Men med appen kändes det bara rätt från början.

image
Tända ljus bredvid mig under yogan

En behaglig kvinnoröst guidar (på engelska) genom rörelserna och hela tiden visas pedagogiska bilder. Jag provade sekvensen för benen. Den här gången fattar jag yogan. Jag stretchar. Jag njuter. Jag slappnar av. Jag kan till och med blockera bort ljudet från ett stökigt barnprogram, jag hör det, men det bekommer mig inte. Jag kämpar med, eller rättare sagt, jag tar hand om mitt onda vänsterben som håller på att läker efter en överansträngning i höften.

Huvudet går ner i varv, allt känns mjukt och behagligt. Mina förväntningar på yoga uppfylls äntligen!

image
Bild på yin-yoga appen

Tack vare nässköljningen tidigare i kväll går det också lättare att andas. Sköljningen i sig är inte kul, men jag tar till alla knep jag kan komma på nu för att få örat att läka. Fördelen är som sagt att det går lättare att andas och nu  känns kroppen härligt avslappnad, varm, mjuk och konstigt nog på gång mitt i all avslappning. Blodet pulserar, främst i benen. Läkningen har startat. En god natts sömn på det här och det känns som om jag kommer ha mer energi i morgon. Hoppas det i alla fall.

Sov så gott.

Överraskningar av träning

För mig kan träningen lyfta stress och krav till ytan i form av ”dålig” prestation på ett pass (hände i torsdags på mitt efterlängtade PT-pass). När sådant bubblar upp är det är en tydlig signal till mig att det är dags att varva ner, tänka om och ta hand om mig själv.
Fortsätt läsa Överraskningar av träning

Splittring och viljan att vara till lags skapar stress.

Det här inlägget skriver jag för min egen skull, för jag behöver få sätta ord på alla känslor och lärdomar. Och kanske tycka lite synd om mig själv, men det är kanske det jag behöver, för en liten stund i alla fall.

Dagens PT-pass blev riktigt dåligt. Inte på grund av dåliga instruktioner, utan för att jag var trött och splittrad. Det gjorde att jag fick kanonsvårt att koordinera kroppen och lyfta tungt i clean med bra teknik. Det var också svårt att hitta in i min egen bubbla och blockera ute allt annat.

Fortsätt läsa Splittring och viljan att vara till lags skapar stress.

Veckans träning och mentala lärdomar

Under veckan har jag minsann hunnit träna en del. Jojomänsan, så är det 😉! En hel del träningsvärk och pannben har det blivit och jag känner mig nöjd. Dessutom har jag ju fått ”blåsa ur” mig stressen och frustrationerna från jobbet och på köpet umgåtts med vänner samtidigt som jag bättrat på konditionen och styrkan. Win-win på den.
Fortsätt läsa Veckans träning och mentala lärdomar