Min första styrkelyftstävling

Lördagen den 20 maj var jag på min första styrkelyftstävling! Något jag väntat, längtat, sett fram emot och ”fruktat” väldigt länge. 

Dagen började med invägning vid 8:30-9:00. Sen satt alla 34 lyftare och bara mosade in mat för att stå sig under dagen. Det var lite speciellt att se alla trycka i sig mat samtidigt efter invägningen, men det var bara att haka på. För jag vet att min kropp fungerar bäst med två timmar mellan mat och lyft och vår startgrupp skull börja 11:30 och jag visste ju inte hur lång tid tävlingen skulle ta. I och med att det var min första tävling hade jag inte tagit så hårt på det där med diet, utan jag hade ätit ordentligt dagen innan och till och med frukost innan invägningen. Det kändes bra att ha energi i kroppen. För det blev ett nervpåslag när man såg alla domare i sina vita skjortor. 

Vår grupp började med tävlingslyften 11:20, så strax innan 11 började vi värma upp för knäböj. Sen blev det till att stå i kö och vänta på att få göra sina lyft på podiet. Jag var jättenervös och övertänd, så jag missade domarsignalen om rack efter avslutat lyft, så jag fick första och sista knäböjen underkända på grund av det även om jag klarade vikten i sig (120kg). Alltid lär man sig nåt 🙁.

Sen följde kort paus och uppvärmning för bänk, sen kö till podiet igen. Då var jag revansch-sugen för missarna i böjen, så jag satsade på att lyckas med att upprepa veckan allra färskaste PB i bänken på 70 kg. Det gick, men det var på håret. Känslan efter att ha lyckats var obeskrivligt kul! 

Sen var det en kort paus till och sen uppvärmning till mark följt igen av köande till podiet. Nu började skallen tycka det var jobbigt att vara i lyftartagen så länge och det var ju också trångt, varmt och högljutt. Jag hade gärna åkt hem där och då, men jag ville inte vika ner mig utan ville komma igenom tävlingen. Så jag pratade strategi med en tävlingsvan tjej. Skulle jag maxa i marken eller köra på säkra kort? Vi hade ju bara 1 minut från varje slutfört lyft på podiet tills nästa vikt skulle vara anmäld till registraturen och jag började känna mig osäker på hur mycket krut det fanns kvar i tanken. Min kollega tyckte jag skulle köra säkert, för som hon sa ”det är roligare att gå härifrån med så många godkända lyft som möjligt på första tävlingen och känna att man kunde ge mer, än att bomma ut”. Hon hade så rätt! Och jag fick med mig ”lätta” 142,5 kg. 

Från första uppvärmningen till sista vändan på podiet tog det 4 timmar. Det var segt att ladda om så många gånger. Men överlag en kul upplevelse. Äntligen en tävlingsform där adrenalinpåslag inte är av ondo, utan tvärtom, är bra! 😀
Jag var så inne i min bubbla att jag såg faktiskt inte publiken. Eller att jag också hade en passare bakom ryggen i böjen, de på sidorna var jag medveten om, men han bakom. Näe, inget minne alls! Jag var skitnervös, men galet laddad. Jag hade ju tänkt att ”bara” prova, men upptäckte på vägen hem att jag satt och planerade att nästa gång ska jag…… Fick inse att jag nog vill göra om det här någon gång till, eller två😉. Men det sliter på skallen att hålla nerverna i styr en hel dag. Så jag var astrött på kvällen, men nöjd. 

Uppvärmningsytan var minimal, se första fotot, och nästan alla hade svarta Wahlanders-bälten, så det gällde verkligen att hålla ordning på sitt eget. Dessutom var jag ”tvungen” för min egen skull att blocka ut andra och kunna hantera kroppen med adrenalin på och av. Det var en så jäkla häftig känsla att kunna styra det påslaget! Och samtidigt inse att ett adrenalinpåslag faktiskt var till nytta!

Back stage visade alla respekt för varandra och det var en bra och peppa de sammanhållning. En liten nick från en klubbkamrat innan man tog klivet ut på podiet betydde jättemycket. Jag kommer att göra om det här! 😄😄

Annonser

4 reaktioner till “Min första styrkelyftstävling”

    1. Tack snälla Åsa 😊
      Lite märklig känsla är det att redan planera nästa. För visst var det jobbigt, men också kul. Tävlingsmomentet i sig är ju en morot i träningsvardagen och den vill jag ju inte vara utan. Nu börjar jag ju också inse att jag i min ålders- och viktklass går att börja jaga distriktsrekord (långt från SM-kval, tack och lov). Det är både läskigt och lockande på en och samma gång. Hoppas din fot blir bättre snart

      Gilla

    1. Ja, jag fattar ju inte att jag redan planerar en fortsättning 😵 😂. Hur tänkte jag nu? 🤔. Man samtidigt inser jag ju att jag är på väg att kunna ta distriktsrekord i min ålders- och viktklass. Det är tydligen också något som triggar igång mig. Och nu har jag ju betalt tävlingslicensen för hela året, så det är väl bara att köra vidare 😉

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s