Semesterminnen del 2; Crossfit i Spanien 

Ja, nu är det en lite mer än vecka sedan vi kom hem från vår superhärliga utlandssemester. Vad tiden går fort, vare sig det är med eller utan ordinarie rutiner.

Hemma går dagarna och jag riktigt njuter av den sista veckan av semestern och av de oplanerade dagarna. Jag känner ända in i märgen hur jag inte vill ha något som helst att göra med ordinarie vardagsrutiner just nu. Jag har mentalt gjort patron ur och vill inte hantera ”måsten” utan bara gå på magkänslan och på det som känns lustfyllt. Det känns riktigt bra i magen av det beslutet och nu börjar energin återvända och med den kommer nyfikenheten på att upptäcka nytt i vardagen och att utvecklas ännu mer inom tyngdlyftningen/träningen. 

Att upptäcka nytt var också en del av min målsättning med resan till Spanien. Både vad det gällde kultur, sol och bad men även träning. 

Jag vet sedan tidigare att Crossfit-människor generellt är öppna, varma och välkomnande. Baserat på dessa positiva erfarenheter och för att jag ville träna även på utlandssemestern valde jag att förlägga ett träningspass i en Crossfit-box. Det var askul!

Att få planera för, genomföra det och sedan njuta av minnena efteråt. Helt klart värt det på alla sätt och vis 😄😄

Momenten i en WOD beskrivs alltid på engelska, så det var jag ganska säker på att jag skulle kunna tyda och förstå dem. Jag var mest nervös för att de skulle ha övningar jag inte var van vid eller ha ett jobbigt utomhuspass under den stekande solen. 

Väl på plats i boxen i Fuengirola träffade jag på en svensk deltagare. En oväntad överraskning. Hjärnan fick gå på högvarv för att klara av att hantera fyra språk (svenska, spanska, danska och engelska), ny miljö och den pirriga förväntan jag kände inför passet. 

Svensken jag träffade var van att träna där och började glatt beskriva passen som tuffare än i Sverige. Hoppsan!  Ex 100 meter burpee broad jump på stranden i den bokstavligt talat stekheta sanden, eller intervaller i den branta backen upp till slottet var ganska vanligt. Ok, hrmm, skulle jag klara av det här? I det här solgasset? Var det så klokt att ge sig in på det här? Ehhh?? Nåväl, för sent att dra sig ur nu.

Strax därefter var alla på plats och jag fick dagens pass förklarat för mig. På spanska. Jag blev inte så klok på vad som skulle göras, mer än att vi skulle springa i lag hit och dit och bära på viktplattor. Vår grupp bestod av tjejer, med ett undantag, så vi skulle springa med två st 5 kilos plattor, de andra lagen skulle kämpa med två 10 kilos. Vår lagledare skulle få mer info om vart vi skulle medan vi sprang via wazz up. En app jag aldrig hört talas om innan. Tack och lov fick jag en snabbversion av passet på engelska också.  

Jag hade Noemi som lagledare. Till att börja med fick hon en kartbild och ett foto på objektet vi skulle leta efter i det inringade kartområdet. Vi skulle sedan så fort som möjligt ta oss till objektet, fota det och ta en selfie på laget. Fotona skulle sedan till instruktören, sen skulle vi springa tillbaka till boxen, utföra ”mini”-woden och därefter fick vi nya instruktioner till nästa objekt. 5 mini-wodar skulle vi klara av. Time cap existerade inte, utan vi var färdiga när allt var genomfört. Holy Moses! Jag visste inte hur långt vi skulle springa eller vad vi skulle göra. Gulp. En och annan fjäril fladdrade till i magen. Hur skulle det här gå? Och jag som inte smörjt in mig med solkräm (fast jag bränt mig lite dagen innan), bara för att jag räknade med att vara inne. Nåväl. Det var bara att köra!

Jag var ovan att springa. Och värmen tog på krafterna. Men första löpturen var inte så farligt lång och WOD 1 gick hyfsat.

Så då var det dags att springa åt ett nytt håll och hitta WOD nr 2.

Jag tog endast en 12 kilos kettlebell, för jag ville spara lite på krafterna till resten av passet. Att jag körde för lätt i WOD 2 är väl egentligen det enda jag är ”missnöjd” med, men som sagt, jag ville hushålla med krafterna. 

Sen blev det till att springa igen för att hitta WOD 3. Den här lappen var svår att hitta, men det gick. Tillbaka i boxen tog jag lite mer tid på mig, vilket fick killen i vårt lag att ta 5 box jumps åt mig för att vi som lags skulle bli klara fortare. Det var snällt. 

Till WOD 4 skulle vi inom laget tillsammans lyfta 5000 kg i marklyft, 3000 kg i knäböj och 1000 kg i axelpress. Här var enda stället där språket ställde till det lite, för det var svårt att kommunicera vikter och hur många reps vi gjort. Men det löste sig 😄. 

När vi sprungit sista sträckan skulle vi gemensamt göra 30 synkroniserade burpees som avslutning. Sen var vi färdiga. 

Det var jättekul att få delta på deras WOD. Knasigt kul faktiskt!  Nu vet jag även att jag klarar tuffa Wodar i spansk hetta också. Vi behövde  64 minuter på oss och överlag behövde lagen 61-65 minuter. Klart godkänt 😄. 

Som kronan på verket blev jag också inbjuden till att vara med på boxens grillparty på stranden senare på eftermiddagen. Det gjorde mig så otroligt glad, men tyvärr kunde jag inte delta. Men det hade varit kul och samtidigt ett bra sätt att lära känna nya människor. Men bara woden i sig var ju en utmaning. Att få träffa alla goa människor var en mycket trevlig bonus 😍. 

Som förberedelse innan passet hade jag hade löst upp två resorbtabletter i 1 liter vatten (normal dos är en tablett/1,5 dl). Det gick åt, både volymen och salterna. För jag blev inte så slutkörd som jag räknat med, visst det kändes att jag jobbat, men inte så att jag höll på att svimma av vätskebrist eller överhettning. Jag kan verkligen rekommendera att ha resorb i vattnet när man ska  köra tuffa pass i värmen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s