Semesterminnen del 1; Kvällsjogg och balkongträning

För  några dagar sedan kom vi hem från Spanien. Det var första gången på tio år eller så, som jag och familjen flugit utomlands. Under de här åren har framför allt min ångest varit ivägen för större äventyr, typ flyga utomlands. Men nu känner jag mig så pass stabil att jag vågade mig på att resa 😊. Tjohoo på den!

Till saken hör också att ett par nära kompisar bjöd med oss till en lägenhet i Spanien. Ok mående i kombination med sol- och badsemester med nära vänner, det var för bra för att missas! Så vi köpte flygbiljetter i vintras och fram tills nyss har det varit en enda lång nedräkning. Men nu är till och med resan gjord. Det känns lite tomt att vara hemma igen, men resan bjöd också på så många värdefulla minnen. Eftersom några av dem är träningsrelaterade vill jag gärna skriva om dem på bloggen.

Jag passade på att träna rejält innan vi åkte, men några dagar in på resan hade träningsvärken släppt och sol och bad räckte inte längre för att hålla rastlösheten borta. Då var det dags att snöra på sig joggingskorna och ge sig ut. Under våren har jag inte kunnat springa på grund av en överansträngning i höften, men nu har det läkt så pass att lätta turer behövs för fullständig läkning. Så jag gjorde premiärturen efter skadan i vackra Fuengirola. 

Att få ta sig tiden (totalt ca 40 min) att jogga utmed strandpromenaden i kvällsvärmen i Fuengirola kändes så otroligt lyxigt. Luften var ljummen, vågorna brusade 30 meter bort och det var ljust trots att klockan slagit 9 innan jag kom ut. Jag bara njöt av tillvaron. 

När jag var tillbaka i lägenheten sa min kompis att det syntes på mig att jag behövde turen. Jag hade varit lite spänd innan, nu var jag avslappnad och hade ett brett och nöjt leende på läpparna. Tacka tusan för det 😉.  En stunds egentid, vackra omgivningar och en premiärtur på 5-6 km med en höft som höll hela vägen. Kan inte vara annat än nöjd då 😄. 

Men det visar också på hur viktigt det är för mig med tiden till träning. Dels för mental återhämtning, men även för att få ett skönt endorfinpåslag så att kroppen kommer i balans. Just där och då var en joggingtur det jag behövde. 

Det som slår mig så här i efterhand är att jag brydde mig faktiskt inte om vad andra människor tyckte om att jag joggade längs havet. Jag var fullt fokuserad på löptekniken och att ta in omgivningen. Både för att njuta, men även för att inte krocka med någon/något. Också ett stort framsteg för mig.

Två dagar senare började det krypa i kroppen igen. Så jag svängde ihop ett kroppsviktspass som gick att köra på balkongen. Jag hade 9 stationer + 1 station vila. Körde järnet i 30 sekunder med 10 sekunder för att ställa om till nästa övning. Totalt 3 varv. Med uppvärmning och lite stretch tog det ca 30 min. 

Så himla skönt att även kunna köra ett kombinationspass av styrka och kondition och det ens utan att lämna lägenheten. Mmm, endorfiner 😄😄. 

Enda nackdelen var att jag blev så svettig där i värmen att jag till slut bara halkade omkring på balkongens klinkergolv. Det adderade en extra dimension till min träning kan vi väl säga. Försök göra ”walking plank” eller liknande, när vare sig händer, knän eller fötter får fäste 😂😂. Bambi på hal is fick en helt ny innebörd. 

Under en av semesterns middagar fick grabben en meny att rita på och en av ”uppgifterna” var att rita sin favoritsuperhjälte. Gissa om jag är stolt över att han valde att rita ”Supermamma”.  Jag vet inte varifrån han fick idén, men stolt är jag! 

Annonser

En tanke på “Semesterminnen del 1; Kvällsjogg och balkongträning”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s