Semesterminnen del 2; Crossfit i Spanien 

Ja, nu är det en lite mer än vecka sedan vi kom hem från vår superhärliga utlandssemester. Vad tiden går fort, vare sig det är med eller utan ordinarie rutiner.

Hemma går dagarna och jag riktigt njuter av den sista veckan av semestern och av de oplanerade dagarna. Jag känner ända in i märgen hur jag inte vill ha något som helst att göra med ordinarie vardagsrutiner just nu. Jag har mentalt gjort patron ur och vill inte hantera ”måsten” utan bara gå på magkänslan och på det som känns lustfyllt. Det känns riktigt bra i magen av det beslutet och nu börjar energin återvända och med den kommer nyfikenheten på att upptäcka nytt i vardagen och att utvecklas ännu mer inom tyngdlyftningen/träningen. 

Att upptäcka nytt var också en del av min målsättning med resan till Spanien. Både vad det gällde kultur, sol och bad men även träning. 

Jag vet sedan tidigare att Crossfit-människor generellt är öppna, varma och välkomnande. Baserat på dessa positiva erfarenheter och för att jag ville träna även på utlandssemestern valde jag att förlägga ett träningspass i en Crossfit-box. Det var askul!

Att få planera för, genomföra det och sedan njuta av minnena efteråt. Helt klart värt det på alla sätt och vis 😄😄

Momenten i en WOD beskrivs alltid på engelska, så det var jag ganska säker på att jag skulle kunna tyda och förstå dem. Jag var mest nervös för att de skulle ha övningar jag inte var van vid eller ha ett jobbigt utomhuspass under den stekande solen. 

Väl på plats i boxen i Fuengirola träffade jag på en svensk deltagare. En oväntad överraskning. Hjärnan fick gå på högvarv för att klara av att hantera fyra språk (svenska, spanska, danska och engelska), ny miljö och den pirriga förväntan jag kände inför passet. 

Svensken jag träffade var van att träna där och började glatt beskriva passen som tuffare än i Sverige. Hoppsan!  Ex 100 meter burpee broad jump på stranden i den bokstavligt talat stekheta sanden, eller intervaller i den branta backen upp till slottet var ganska vanligt. Ok, hrmm, skulle jag klara av det här? I det här solgasset? Var det så klokt att ge sig in på det här? Ehhh?? Nåväl, för sent att dra sig ur nu.

Strax därefter var alla på plats och jag fick dagens pass förklarat för mig. På spanska. Jag blev inte så klok på vad som skulle göras, mer än att vi skulle springa i lag hit och dit och bära på viktplattor. Vår grupp bestod av tjejer, med ett undantag, så vi skulle springa med två st 5 kilos plattor, de andra lagen skulle kämpa med två 10 kilos. Vår lagledare skulle få mer info om vart vi skulle medan vi sprang via wazz up. En app jag aldrig hört talas om innan. Tack och lov fick jag en snabbversion av passet på engelska också.  

Jag hade Noemi som lagledare. Till att börja med fick hon en kartbild och ett foto på objektet vi skulle leta efter i det inringade kartområdet. Vi skulle sedan så fort som möjligt ta oss till objektet, fota det och ta en selfie på laget. Fotona skulle sedan till instruktören, sen skulle vi springa tillbaka till boxen, utföra ”mini”-woden och därefter fick vi nya instruktioner till nästa objekt. 5 mini-wodar skulle vi klara av. Time cap existerade inte, utan vi var färdiga när allt var genomfört. Holy Moses! Jag visste inte hur långt vi skulle springa eller vad vi skulle göra. Gulp. En och annan fjäril fladdrade till i magen. Hur skulle det här gå? Och jag som inte smörjt in mig med solkräm (fast jag bränt mig lite dagen innan), bara för att jag räknade med att vara inne. Nåväl. Det var bara att köra!

Jag var ovan att springa. Och värmen tog på krafterna. Men första löpturen var inte så farligt lång och WOD 1 gick hyfsat.

Så då var det dags att springa åt ett nytt håll och hitta WOD nr 2.

Jag tog endast en 12 kilos kettlebell, för jag ville spara lite på krafterna till resten av passet. Att jag körde för lätt i WOD 2 är väl egentligen det enda jag är ”missnöjd” med, men som sagt, jag ville hushålla med krafterna. 

Sen blev det till att springa igen för att hitta WOD 3. Den här lappen var svår att hitta, men det gick. Tillbaka i boxen tog jag lite mer tid på mig, vilket fick killen i vårt lag att ta 5 box jumps åt mig för att vi som lags skulle bli klara fortare. Det var snällt. 

Till WOD 4 skulle vi inom laget tillsammans lyfta 5000 kg i marklyft, 3000 kg i knäböj och 1000 kg i axelpress. Här var enda stället där språket ställde till det lite, för det var svårt att kommunicera vikter och hur många reps vi gjort. Men det löste sig 😄. 

När vi sprungit sista sträckan skulle vi gemensamt göra 30 synkroniserade burpees som avslutning. Sen var vi färdiga. 

Det var jättekul att få delta på deras WOD. Knasigt kul faktiskt!  Nu vet jag även att jag klarar tuffa Wodar i spansk hetta också. Vi behövde  64 minuter på oss och överlag behövde lagen 61-65 minuter. Klart godkänt 😄. 

Som kronan på verket blev jag också inbjuden till att vara med på boxens grillparty på stranden senare på eftermiddagen. Det gjorde mig så otroligt glad, men tyvärr kunde jag inte delta. Men det hade varit kul och samtidigt ett bra sätt att lära känna nya människor. Men bara woden i sig var ju en utmaning. Att få träffa alla goa människor var en mycket trevlig bonus 😍. 

Som förberedelse innan passet hade jag hade löst upp två resorbtabletter i 1 liter vatten (normal dos är en tablett/1,5 dl). Det gick åt, både volymen och salterna. För jag blev inte så slutkörd som jag räknat med, visst det kändes att jag jobbat, men inte så att jag höll på att svimma av vätskebrist eller överhettning. Jag kan verkligen rekommendera att ha resorb i vattnet när man ska  köra tuffa pass i värmen.

Annonser

Semesterminnen del 1; Kvällsjogg och balkongträning

För  några dagar sedan kom vi hem från Spanien. Det var första gången på tio år eller så, som jag och familjen flugit utomlands. Under de här åren har framför allt min ångest varit ivägen för större äventyr, typ flyga utomlands. Men nu känner jag mig så pass stabil att jag vågade mig på att resa 😊. Tjohoo på den!

Till saken hör också att ett par nära kompisar bjöd med oss till en lägenhet i Spanien. Ok mående i kombination med sol- och badsemester med nära vänner, det var för bra för att missas! Så vi köpte flygbiljetter i vintras och fram tills nyss har det varit en enda lång nedräkning. Men nu är till och med resan gjord. Det känns lite tomt att vara hemma igen, men resan bjöd också på så många värdefulla minnen. Eftersom några av dem är träningsrelaterade vill jag gärna skriva om dem på bloggen.

Jag passade på att träna rejält innan vi åkte, men några dagar in på resan hade träningsvärken släppt och sol och bad räckte inte längre för att hålla rastlösheten borta. Då var det dags att snöra på sig joggingskorna och ge sig ut. Under våren har jag inte kunnat springa på grund av en överansträngning i höften, men nu har det läkt så pass att lätta turer behövs för fullständig läkning. Så jag gjorde premiärturen efter skadan i vackra Fuengirola. 

Att få ta sig tiden (totalt ca 40 min) att jogga utmed strandpromenaden i kvällsvärmen i Fuengirola kändes så otroligt lyxigt. Luften var ljummen, vågorna brusade 30 meter bort och det var ljust trots att klockan slagit 9 innan jag kom ut. Jag bara njöt av tillvaron. 

När jag var tillbaka i lägenheten sa min kompis att det syntes på mig att jag behövde turen. Jag hade varit lite spänd innan, nu var jag avslappnad och hade ett brett och nöjt leende på läpparna. Tacka tusan för det 😉.  En stunds egentid, vackra omgivningar och en premiärtur på 5-6 km med en höft som höll hela vägen. Kan inte vara annat än nöjd då 😄. 

Men det visar också på hur viktigt det är för mig med tiden till träning. Dels för mental återhämtning, men även för att få ett skönt endorfinpåslag så att kroppen kommer i balans. Just där och då var en joggingtur det jag behövde. 

Det som slår mig så här i efterhand är att jag brydde mig faktiskt inte om vad andra människor tyckte om att jag joggade längs havet. Jag var fullt fokuserad på löptekniken och att ta in omgivningen. Både för att njuta, men även för att inte krocka med någon/något. Också ett stort framsteg för mig.

Två dagar senare började det krypa i kroppen igen. Så jag svängde ihop ett kroppsviktspass som gick att köra på balkongen. Jag hade 9 stationer + 1 station vila. Körde järnet i 30 sekunder med 10 sekunder för att ställa om till nästa övning. Totalt 3 varv. Med uppvärmning och lite stretch tog det ca 30 min. 

Så himla skönt att även kunna köra ett kombinationspass av styrka och kondition och det ens utan att lämna lägenheten. Mmm, endorfiner 😄😄. 

Enda nackdelen var att jag blev så svettig där i värmen att jag till slut bara halkade omkring på balkongens klinkergolv. Det adderade en extra dimension till min träning kan vi väl säga. Försök göra ”walking plank” eller liknande, när vare sig händer, knän eller fötter får fäste 😂😂. Bambi på hal is fick en helt ny innebörd. 

Under en av semesterns middagar fick grabben en meny att rita på och en av ”uppgifterna” var att rita sin favoritsuperhjälte. Gissa om jag är stolt över att han valde att rita ”Supermamma”.  Jag vet inte varifrån han fick idén, men stolt är jag! 

Mor och son på träning 😄

I söndags ville grabben följa med mig till gymmet. Jag hade planerat träna en omgång frivändningar följt av front böjar/front squats. Detta för att dels vänja mig att dra upp tyngre vikter och jobba på att komma in under stången. Dels ville jag göra frontböjarna på slutet för att riktigt krama ur det sista ur benen och bygga lite extra styrka. 

Men som sagt ville grabben följa med. Jag hann/kunde inte göra allt som jag planerat. Istället fick jag något mycket mysigare och mycket, mycket bättre.

Vi var bara några få i boxen som alla tränade individuellt, så grabben behövde inte hålla sig ur vägen. Istället överraskar han mig med att säga att han vill träna ihop med mig, inte bara leka själv. Hm, hur löser man det så att båda blir nöjda?

Första steget blev att värma upp tillsammans. Jag hade nyligen fått tips om ”fiskespelet” på roddmaskinen. Varje spel pågår i 4 minuter och med hjälp av roddhastigheten ska man styra sin fisk att äta så mycket som möjligt samtidigt som man undviker att bli uppäten. 

Vi satt där bredvid varandra, tävlade mot oss själva och mot varandra. Vips hade vi kört två omgångar. Jättekul 😊! Grabben vann naturligtvis. 

Sen kom utmaning nr 2. Att klura ut hur vi skulle kunna lyfta ihop.  Hm. Enklast att börja med är ju marklyft, men hur ordnar man tillräckligt lätta vikter? Tack vare lite tidigare instagraminspo tog vi teknikvikter på 2,5 kg och en liten skiva på 1,25 kg på vardera sidan av ett kvastskaft. Det blev lagom för lilleman att börja med. Jag visade, han lyfte. Men han nöjde sig ju inte bara med marklyft. Han ville ju också lyfta upp stången till axlarna och sedan upp över huvudet på raka armar. När man inte har tekniken får man istället muskla upp vikten och det var precis vad lilleman gjorde. 7,5 kg och ett kvastskaft var lagom vad han klarade av. Men då får man också komma ihåg att det är 33 procent av hans kroppsvikt. Starkt! Hans kommentar var att ”det ser så lätt ut när du gör det mamma, men det var ju svårt”. Den kommer jag att leva länge på, gullunge.

Efter det tappade lilleman både vikterna och tålamodet lite för egna lyft. Istället ville han klättra i rep, ro lite till, göra pull ups, hänga i ringarna och gå armgång. En snäll träningskompis tog fram repet och sen hjälpte jag lilleman i hans äventyr i min vila mellan lyften. 

Det var jättekul att få möjligheten att träna i hop. En oväntad bonus som jag inte hade räknat med. Dels har han inte uttryckt ett tydligt intresse, dels är han lite väl ung för att ens klara den ”riktiga” lätta teknikstången. Men det gick ändå. Vi löste det och hade jättekul ihop. Definitivt mitt mysigaste träningspass hittills.

Det här träningspasset fick mig också att tänka på hur viktig det kan vara att föregå som gott exempel för sina barn. Att man tränar, tar hand om sig, rör på sig och har kul. Sen kunde jag inte låta bli att reflektera över våra (normbrytande?)  könsroller där på träningen.  Hur många söner får lära sig tyngdlyftning av sina mammor? Jag vet att det förekommer, men hur vanligt är det?

Sunt och tråkigt, vägen till lycka och framgång 

I torsdags kväll tog jag en promenad och en liten försiktig jogg på en skogsstig. Planen var egentligen bara att gå för att mjuka upp vänster höft och övre hamstringsfäste där skadan stelnat till lite av eftermiddagens jordgubbsplockning. Mycket jordgubbar blev det och som alltid är det roligare att plocka än att rensa. Men nu är frysen påfylld till vintern.

Stigen i skogen var alldeles för lockande och inbjudande för att skulle kunna låta bli att tassa fram på i försiktigt tempo. Det bara gick inte att låta bli att småjogga lite. 

Det känns i höften och baksida lår, men jag tror jag behöver röra på mig för att få loss det som jag upplever ha fastnat och gör ont. Nu har det i alla fall läkt så mycket att ömheten avtar när jag blir varm. YES!  Dessutom saknar jag faktiskt att få älga fram i mitt eget tempo över stock och sten i skogen. Skogen ger mig så mycket mental återhämtning och löpningen fritt i terrängen utmanar både sinnen och kropp. 

Med mig ut hade jag Styrkelabbets avsnitt nr 26  om uppvärmning, rörlighetsträning och stretch. Alltså, grabbarna Daniel och Philip, eloge till er 😊. Jag gillar blandningen av er lite småflamsiga humor ihop med de vetenskapliga fakta ni erbjuder om träning. Jag hinner inte läsa alla artiklarna själv, så er sammanfattning via podden i kombination med att ni bjuder på egna erfarenheter är guld värd. Jag fnissar och lär mig om vartannat. 

Mitt i poddavsnittet kläcks i alla fall detta citat ”Sunt och tråkigt, vägen till lycka och framgång”. Just där och då gick det inte att låta bli att fnissa åt vad som sas. Men budskapet är klockrent. Stressa inte fram träningsresultat, kör inte för hårt och för tungt, lyssna på kroppen och värm upp specifikt för den träningen du ska göra. Ingen quick fix här inte, men lungt och sansat kommer man ändå att komma framåt med sin träning. Det är ju självklara saker, men ibland vill man mer än vad man borde och då är det skönt att få en (seriös) påminnelse. Så jag känner mig lite nöjd med att jag lyckades begränsa mina löparinsatser i skogen! 

Fredagspasset bestod av istället teknik/styrketräning i ryck följt av marklyft för styrkans skull. Mycket lyftande blev det (hrm, sa jag att jag försöker hitta en balans?). Så det var med trötta ben jag tog mig hem, sen slog hungern och proteinsuget till med full kraft. När det slår till blir jag, tack och lov, främst sugen på mat. Men räcker inte det blir jag toksugen på keso som ”dessert”. 

Idag, lördag, var jag på Crossfit 011;s lördagspass. Svettigt utöver det vanliga i den fuktiga luften. Coach körde ”Deck of cards”. Ess betydde 800 m löpning/rodd, ♠ goblet squats, ♥ burpees, ♣ kettlebell push press, ♦ push-ups. Antalet bestämdes av valören på kortet, klädda kort gick som tior. Helt klart ett annorlunda upplägg på ett pass.Det tog oss 41 minuter att jobba oss igenom en hel kortlek, vilket upplevs som lång tid eftersom det inte finns någon möjlighet att hämta andan någonstans. Övningarna bara avlöste varandra men varierat blev det och samtidigt väldigt kul.

Nu har jag hängt i soffan ett tag på eftermiddagen. Kändes rätt gött under åskovädret som drog fram. Så jag gör vad jag kan för att njuta av semestern. Jag gillar blandningen av resor/utflykter och frånvaron av ”måsten”. Energireserverna är under påfyllning 😊.