Work shop i olympisk tyngdlyftning

Efter lördagens äventyr unnar jag och familjen oss en lugn söndag idag. Vi har bara varit iväg en kort sväng på middag hos svärmor.

På eftermiddagen hittade jag en ny favoritfilt hemma och den var precis lagom varm att krypa in inunder när sommarregnet slog mot rutan. Mmmmm 😊. Precis vad jag behövde idag. Igår däremot var det mera fart.
image

Karlarna i familjen åkte till Maskinexpo. De hade det jättekul och fick ett mysigt äventyr ihop. Jag åkte till Eskilstuna för en workshop i olympisk tyngdlyftning. Jag är glad för att jag övervann den första nervositeten och funderingarna över att åka på kursen, för hade också jättekul!

På Crossfit Fristaden ordnade Lyftare.se genom Cecilia Nilsson en genomtänkt och väldigt givande workshop.

image
Cecilia Nilsson från Lyftare.se

På 4 timmar levererade Cecilia på ett bra pedagogiskt sätt både teori och praktiska instruktioner för att lyfta bättre och säkrare.

Hon var glad, engagerad och väldigt öppen och gav verkligen allt för att vi skulle få ut så mycket som möjligt av tillfället. Det gav oss deltagare så mycket att få träffa någon som så genuint ville lära oss så mycket som det någonsin var möjligt på workshopen.

Det enda som jag tyckte var lite jobbigt var att Cecilia skulle titta när jag lyfte. Nerverna slog till lite och jag kände mig lite ”blyg”, men jag var ju där för att jag ville få hjälp och då ingår det att någon tittar på en. Så är det bara. Så det var bara att samla ihop sig och köra på och det blev ju så kanonbra.

Jag är ju en detaljnörd, så jag försökte ta in så mycket jag bara kunde. Jag kommer säkert inte att komma ihåg allt, men fötterna 5 i 1 kommer jag att minnas oavsett tidpunkt på dygnet 😉.

Vi fick lära oss lyften enligt den sovjetiska modellen. Även om vi i början nötte mycket positioner med kvastskaft hann vi ändå bli ömma och röda i händerna. Jag förstod äntligen vad begreppet ”timing” står för i tyngdlyftningsvärlden. Yes!

Sen ska jag alltid tänka på tyngdpunkten mitt i fötterna och tänka på ett stolt och starkt bröst, typ dyka upp ur vattnet som en delfin under början av lyftet. När det gäller rycket ska jag tänka att jag vill bryta av stången med händerna. Det hjälpte massor och jag känner att nu hinner jag låsa ut armarna innan stången kommer. Men nu kommer den rakt ovanifrån och inte med sidokraft. Yey på den med. Känns mycket bättre! 😊

I frivändningen var det återigen delfinen som skulle inleda lyftet. I överstöten gäller det att knycka till stången uppåt, landa med (vänster) fot framför knät. Höger ben bak, men böjt för att låta mig få höfterna under kroppen så att jag kan hålla ryggen rak. Sen ska huvudet genom den förbaskade gluggen också. Men det får jag träna vidare på 😅.

Alla gav järnet och hjälpte varandra och det spelade ingen roll om man var medlem eller inte i boxen. Alla var lika välkomna. Så himla kul och givande upplevelse. Jag är så glad för att jag vågade och kunde delta. Nu är jag riktigt taggad för att lyfta mer och tyngre.

Jag var fullt upptagen med lyften, så fler bilder har jag inte. Men det finns några på oss finns på instragram. ”Utan kakor har ingen blivit stark” 😉.

Tack Cilla för en underbar eftermiddag! Det var jättekul att få träffa dig IRL.

Foto 1, jag i ett ryck tillsammans med Andreas i en frivändning

Foto 2, Utan kakor har ingen blivit stark

Yin yoga för benen

Anna-Karin publicerade nyligen ett inlägg om Yin yoga och en app för hemmabruk.

Jag har aldrig riktigt tyckt om att gå på yoga i klasser. Känner mig inte helt bekväm med att ha folk omkring mig när jag ska slappna av även om jag vill ha instruktioner. De Dvd-skivor jag har hemma med yoga är lite för flummiga och snabba att byta rörelser för min smak. Med skivorna är jag också osäker på om jag gör rätt. Men med appen kändes det bara rätt från början.

image
Tända ljus bredvid mig under yogan

En behaglig kvinnoröst guidar (på engelska) genom rörelserna och hela tiden visas pedagogiska bilder. Jag provade sekvensen för benen. Den här gången fattar jag yogan. Jag stretchar. Jag njuter. Jag slappnar av. Jag kan till och med blockera bort ljudet från ett stökigt barnprogram, jag hör det, men det bekommer mig inte. Jag kämpar med, eller rättare sagt, jag tar hand om mitt onda vänsterben som håller på att läker efter en överansträngning i höften.

Huvudet går ner i varv, allt känns mjukt och behagligt. Mina förväntningar på yoga uppfylls äntligen!

image
Bild på yin-yoga appen

Tack vare nässköljningen tidigare i kväll går det också lättare att andas. Sköljningen i sig är inte kul, men jag tar till alla knep jag kan komma på nu för att få örat att läka. Fördelen är som sagt att det går lättare att andas och nu  känns kroppen härligt avslappnad, varm, mjuk och konstigt nog på gång mitt i all avslappning. Blodet pulserar, främst i benen. Läkningen har startat. En god natts sömn på det här och det känns som om jag kommer ha mer energi i morgon. Hoppas det i alla fall.

Sov så gott.

Söndagens PB och en oväntad pull up

image

Tack och lov för schyssta gymägare! Jag har inte varit på Crossfit 011 sedan förra sommaren, men jag var välkommen tillbaka och fick köpa deras sommarkort. 3 månader till bra pris och boxen är närmre hemmet än det vanliga gymmet som jag har vid jobbet. Det passar bra till sommaren och semestern när jag inte vill åka så långt för att träna.

Fortsätt läsa Söndagens PB och en oväntad pull up

Ett lunchpass och tankar efteråt.

Igår var jag på ett lunchpass, big surprise 😉.

Nävars, det var inte lunchpasset som var grejen, utan min reaktion på det. Först var jag glad och oerhört stolt för att ha genomfört det, eftersom jag trots allt blev tillsagd att svinga en 32 kilos kettlebell och klarade det riktigt bra. Hur  ofta gör man det och i såna mängder som vi gjorde på passet? (se fotot)

Men sen kom tvivlet. Var jag så bra egentligen? Kunde jag inte ha sprungit fortare på sprinten? Var jag egentligen tvungen att ta det lite lugnt där? Var det nödvändigt?

image
Lunchpasset 10 maj. Skavsår i händerna

Fortsätt läsa Ett lunchpass och tankar efteråt.

Race report från ”Barnens hinderbana”

Idag var det äntligen dags för den nyblivna 9-åringen att få springa sitt eget hinderbanelopp. Så den här rapporten är skriven ur mitt perspektiv som förälder och åskådare.

Startplatsen hade grabben fått i födelsedagspresent av oss föräldrar och vi satsade på Barnens hinderbana. 1,5 km och 14 hinder i gassande solsken på Himmelstadlundsfältet.

Fortsätt läsa Race report från ”Barnens hinderbana”

Skogsdag med granplantering

Igår, torsdag, var jag och min bror med familjer och planterade granplantor i vår barndomsskog.

Lite märkligt var det att befinna sig i skogen som jag så väl känner sen barnsben, men samtidigt inse att den inte riktigt är sig lik. Stormarna Per och Gudrun har gjort sitt. Hygget vi planterade var en gång i tiden en del av en gammelskog av gran i mitt minne. Öppna ytor vid en mosse är nu en fin ungbjörkskog. När jag tänker efter var den stora mossen inte så stor nu när jag återvänt som vuxen. Märkligt vad tiden gör 😉.

Fortsätt läsa Skogsdag med granplantering