Veckans träning och mentala lärdomar

Under veckan har jag minsann hunnit träna en del. Jojomänsan, så är det 😉! En hel del träningsvärk och pannben har det blivit och jag känner mig nöjd. Dessutom har jag ju fått ”blåsa ur” mig stressen och frustrationerna från jobbet och på köpet umgåtts med vänner samtidigt som jag bättrat på konditionen och styrkan. Win-win på den.

I söndags blev det styrka med front squats och KB-snatch. Stort tjohoo för obrutna snatch-serier med 16 kg och singlar på 20 kg. Jag kände mig stark och det var jättekul att få tekniken att fungera.

Lunchpasset i tisdags hade fokus styrka, sprinter och pannben. Det var en rolig teamwod, men från första början trodde jag inte att jag och träningskompisen skulle hinna genom hela passet inom time cap. Men det gjorde vi! Det var ett grymt (bra) ösa på-pass som pågick i 30 minuter.

image
Tisdagens lunchpass. Run=nerför trappan, bort till dörrposten, vända och upp igen. Alla moment delades inom träningsparet.

Flera gånger under passet fick jag håll 😣😫. På slutet bar inte riktigt benen längre. Här märker jag effekten av träningen på den mentala inställningen. Jag och träningskompisen slet som djur då vi tävlade mot andra par. Så länge vi stod på benen skulle vi fortsätta kämpa. Och det gjorde vi! Det innebar att vi på slutet gjorde löpningen ner- och uppför trappan med spagetti-ben. Men ge oss, nej! Vila,nej, nej! Vi ska gå i mål med flaggan i topp. Fast visst sneglade vi på klockan då och då mot slutet, om inte annat för att se hur mycket tid det var kvar. Det är tufft att ge max under 30 minuter även om man får vila när kompisen jobbar.

I torsdags hade jag PT-pass, fokus teknik och clean. Lärde mig, för femtioelfte gången, att jag ska inte dra upp stången hela vägen. Den ska upp en bit, sedan ska jag under. Men det vill sig fortfarande inte riktigt. Jag är fortfarande rädd för stången när den börjar komma upp i vikt och jag tror jag gör något tokigt med handlederna. Här behöver jag jobba vidare på tekniken och med min egen rädsla.

Fredagens lunchpass var något i hästväg 😨😵. Ok, jag börjar bli van vid alla möjliga konstiga saker och mjölksyreframkallande kombinationer, som att i tisdags försöka springa när benen knappt bar längre. Eller lyfta tunga saker eller ge max under begränsad tid och då bara fokusera på en övning och dess antal repetitioner i taget. Fredagens pass innehöll alla utmaningar jag hittills stött på samlade i ett!

image
Lunchpasset fredagen den 8 april

Jag vågade mig äntligen på att ta en 15 kg viktplatta till thrusters och ground-to-over head-momentet. Tjohoo för den självförtroendeboosten 😊 💪. Max 21 lyft i sträck, den vikten skulle jag ju klara. Hehe. Men fullt så enkelt skulle det ju inte bli 😨.

Momenten i varje varv var bra, men tunga. Fortfarande ganska bra känsla inför passet. Sen fick vi veta repsen per varv och att vi repsen skulle byggas upp i en pyramid och att vi skulle vara klara på 20 minuter. Då började hjärnan och kroppen att lätt panikartat konstatera att det här passet kommer vara grymt jobbigt. Både för flåset och jag hade nästan ”fantomsmärta” i kroppen där mjölksyran skulle bli som störst.

Lagom när vi står där och försöker smälta informationen och ladda så gott det gick inför passet, då får vi veta att vid varje hel minut, under varje minut av passet, skulle vi göra 7 burpees innan vi fortsatte jobba med momenten i pyramiden. What???? Är det ens möjligt att göra 7 burpees inom 60 sekunder och sedan ta tag i en viktplatta, köra pyramiden och på nytt göra 7 burpees osv?

Det var svårt. Det var extremt tufft. Det jävligaste jag råkat ut för hittills i träningsväg. Både för kroppen och huvudet. Men det var bara att bestämma sig för att göra det och behålla den känslan. När vi väl var igång hade huvudet fullt upp med att räkna burpees och hålla ordning på var man var i pyramiden. Det fanns ju inte tid till att ex göra 7 thrusters i rad mellan alla burpees.

Även om det var en omskakande och tröttande upplevelse, så gick vi starka från passet. För klarar man det här passet, då klarar man det mesta av situationerna som livet slänger åt en. Det här var kvittot på att jag har den mentala styrkan. Och en kropp som matchar.

Jag vill ärligt aldrig göra om det här passet. Men jag är riktigt glad för vad jag lärde mig under tiden.

Nu kommer jag ta helg, vila lite, umgås med familjen och bära möbler. Sen tar jag nya tag med träningen nästa vecka!

Annonser

3 reaktioner till “Veckans träning och mentala lärdomar”

    1. Det var det. Som jag skrev, jag vill aldrig göra om det, men jag är glad för att det visade mig konkret hur stark jag är, både till kropp och psyke. Jag behöver fortfarande den bekräftelsen efter alla dippar jag haft genom livet. Därför blev det riktigt sjukt jobbiga passet en värdefull upplevelse.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s