Jag vill inte heller vara en förlorare!

I torsdags hade jag ett PT-pass med PT-Markus.

Jag gick dit med gråten på lur. Kände att ”om jag slappnar av, så storgråter jag”. Jag är och var trött av den senaste tidens händelser och efterspel. Även om jag är sliten behöver jag mina träningspass. Jag behöver få behålla min ”vardagsrutin” och göra det jag tycker om mitt i allt kaos. Göra det som i långa loppet laddar mig med energi och gör mig bättre rustad att klara vardagen.

Fortsätt läsa Jag vill inte heller vara en förlorare!

Annonser

Nära gråten-upplevelse på lunchpasset

Det har alltså hänt en hel del saker kring mina föräldrar. I torsdags förra veckan var vi sammanlagt 12 personer (anhöriga och olika vårdgivare) som tillsammans diskuterade hur vi skulle lösa vårdsituationen för mina föräldrar och då främst pappa. Det tog på krafterna och dessutom var det långt att köra och jag hade jobbet som vanligt på fredagen. Där är det ju också långt från lugnt med tanke på att vi gör om ett väldigt traditionsbundet ansökningssystem från grunden och har jäktet med årsredovisningar och annat att tänka på. Puh! När fredagskvällen väl kom var jag helt utschasad och det var så skönt att få sovmorgon på lördagen.

Ibland kan man vara så trött att det nästan värker i kroppen och ungefär så var känslan i lördags. Därför var det otroligt skönt att bara stanna hemma den dagen. Jag läste som sagt en bok och ringde en hel del samtal.

Fortsätt läsa Nära gråten-upplevelse på lunchpasset

Söndagsgym och Thinking day

Nu har det gått cirka en vecka sedan jag skrev sist. Jag har velat skriva mycket om vad som hänt och hur det har påverkat mig, men jag har inte riktigt hunnit sortera och smälta allt ännu. Och ärligt talat så är jag så in i bänken trött av händelserna att jag nästan kan somna stående om kvällarna.

Under förra veckan fokuserade vi på att lösa (vård)situationen kring mina föräldrar och då främst pappa. I lördags var jag så slutkörd att jag inte orkade göra något särskilt mer än att laga mat och läsa boken ”Stark” av Magnus Samuelsson. Men huvudet längtade efter träning och i söndags blev det av.

dsc_0425.jpg
Svettig gymselfie

 

Fortsätt läsa Söndagsgym och Thinking day

När jag till och med drömmer tyngdlyftning!

På grund av en envis öroninflammation och pågående familjekaos har jag inte varit och tränat något vettigt på några veckor. Det känns segt att vare sig kunnat eller hunnit träna vettigt från jul och fram tills nu.

Därför blev jag lite överraskad av att jag på morgonkulan imorse drömde en idrotts/träningsdröm. Den var lite skum och jag tror mitt undermedvetna blandade in både fantasi och verklighet i den. Men samtidigt gav den mig en  klarhet som jag är tacksam för.

Fortsätt läsa När jag till och med drömmer tyngdlyftning!

Ibland blir det tvära kast i livet

Livet är en spännande berg-och-dalbana, ibland går det upp, ibland går det ner……

Det har verkligen hänt mycket saker den senaste tiden. En rolig grej är att min man har fått bra kontakt med sin biologiska storebror efter 47 års ”separation”. Vi har också varit och besökt de ”nya” kusinerna. Det var verkligen kul att träffa dem och se att de har så mycket gemensamt både till utseende och sätt.

Fortsätt läsa Ibland blir det tvära kast i livet

Mäh! Feber, igen.

Jaha, då var det dags igen då. Slutade med antibiotikasalvan för örat i onsdags kväll. Igår, fredag, började det svida i slemhinnorna på vänster sida av huvudet. Idag fick jag 38 graders feber. 😛

image
Ett besök på jourcentralen avslöjade att jag inte alls blivit av med hörselgångsinflammationen i vänster öra. Lite trist eftersom jag kämpat med eländet sen i julas. Men nu är jag utrustad med nya tabletter, antibiotikadroppar och en vitaminboost i form av apelsin/morotsjuice med ingefära. Nu ska jag ta knäcken på det här eländet. Nu får det vara nog!

Samtidigt förstår jag nu också varför träningen gick så trögt i veckan. Inte konstigt att lyften kändes tunga och Christinas födelsedagspass stundtals kändes otroligt segt. Infektionen hade ju inte läkt ut som den skulle, den hölls bara tillfälligt nere av den första salvan och antibiotikan. Helt klart en lurig infektion.

Men samtidigt blir jag imponerad av kapaciteten som min kropp visar. Att den låter mig göra OH-squat på 40 kg, min senaste PR-nivå och front squats i tunga serier på 60 kg (10 under PR) med en pågående infektion. Jag kan inte annat än att ödmjukt bocka och buga för att kroppen ställde upp och dessutom levererade så bra under de förutsättningarna. Därför blir det vila, bra mat, en bok och en varm filt ett tag. Dags att pyssla om mig och kroppen, bli av med infektionen en gång för alla. Men sen, åh vad jag längtar, sen ska jag med nya krafter ta mig an skivstången och nya PR. Vänta bara! 😉

image