Migränhelg och lossade spänningar

Jaha. Då blev man parkerad över helgen av en rackarns migrän. Bläh!!
image

Jag började känna mig yr och lite illamående i lördags förmiddag när jag var iväg och handlade mat. Det tog en stund innan jag förstod vad som var på gång. Sen blev det desto klarare. Tur att jag hann hem innan det bröt ut helt.

Huvudvärken kom som ett brev på posten och sedan var det bara att ta det lugnt. Inga häftiga rörelser! Att ta sig ut och njuta av solen och det klara vädret blev helt fel för mig. Klarade inte av blåsten, kylan eller det skarpa ljuset 😠. En kort stund smög jag mig ut och tog kort på rosorna som blommade under frosten. Men det var allt.

Mina planerade pass av njutspringning i skogen och ett lyftarplass fick jag ställa in 😠. Men det var ju bara att gilla läget. Jag märkte ju också hur stel jag var i nacke och axlar, så jag tror att huvudvärken härstammar därifrån. Men det var svårt/omöjligt att få det att släppa.

Idag har jag inte gått för full maskin. Hjärnan har känts som insidan av en brödrost. Smulig, överhettad och lite bränd i kanterna 😉.

image

Men det släppte nu till kvällen, så det var riktigt skönt att få åka till lyftarpasset på NAK. Under passet märkte jag också hur lite av spänningarna mellan skulderbladen släppte med rejäla knak. Lustigt nog släppte det inte under lyften utan mellan. I vilket fall så är jag glad för att det släppte. Känns bättre i skallen nu.

Men jag är hopplöst efter de andra tjejerna och har tydligen en ojämn lyftteknik. Aaarghh. Reality check den tuffa versionen. Tappade modet en stund av det, men landade ändå i att jag vill lyfta och här har bloggen hjälpt mig genom att jag formulerat mina tankar och känslor kring tyngdlyftningen och vad den träningen betyder för mig. Jag trivs med att nöta teknik och känna hur hela kroppen jobbar.  Jag vill se hur långt jag kan komma. Jag känner att kroppen mår bra av lyften och känner att jag växer mentalt när jag vågar gå själv till gymmet. Jag växer när jag ”måste” bryta mina egna mentala spärrar för att komma vidare. Ett exempel är att jag länge hade ett mentalt hinder mot att lyfta över 100 kg i marklyft ensam utan någon som ”vaktade” ryggen. Nu går det bra och jag känner mig trygg i min egen teknik och framför allt nöjd över att jag klarade utmaningen och tog mig framåt, själv! För jag visste ju innerst inne att jag kunde, men inte vågade. Jag vill inte låta rädslor styra mitt liv och handlande längre. Oavsett om jag är bra eller inte, så behöver jag lyfta. Så är det bara.

Fast jag vill ju såklart bli bra på det också. 😊

Och hinna njuta av konditionskrävande träning däremellan 😉😉

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s