Så in i bänken trött, men nöjd

Efter ännu en tuff arbetsvecka vet jag inte riktigt var jag ska börja. Mycket har hänt och det har slitit hårt på mig, samtidigt har det hänt spännande och roliga saker på träningsfronten.

image

Normalt sett har jag rätt bra framförhållning i mina arbetsuppgifter. Men den här veckan spårade det ur. Till fredagens förmiddagsmöte fick jag be chefen att stuva om i dagordningen, så att min punkt kom senare så att jag fick fixa med det sista på plats under mötet. Puh! Sen visade det sig att mitt arbete inte skulle visas, men ändå. Att leverera så här tight inpå/efter deadline är inte något jag direkt uppskattar eller trivs med. Men det säger en del om det nuvarande tempot.

I onsdags började jag på en doktorandkurs i implementering av Evidensbaserad Praktik (EBP). Vem hade trott att jag, en kvantitativt skolad forskare, skulle läsa en kvalitativ doktorandkurs!?  Bitvis trivs jag som fisken i vattnet, bitvis tycker min hjärna att det bara är flum. Men med tanke på mitt nuvarande jobb vill jag gärna få koll på vad man från ledningshåll kan göra för att underlätta implementering av forskningsresultat. Men det har till och med den här kursen svårt att besvara. Frustration!! Men kul.

Träningsmässigt har jag kört rehab för axeln och nu märks det att jag orkar tyngre vikt respektive fler repetitioner. Hurra för mig 🙌.

I tisdags körde jag 5:or i front squats och lyckades på slutet köra 3 set på 60 kg. Sen råkade jag av misstag ladda teknikstången fel, dvs mer än vad jag tänkt, så jag gjorde 3 set om 5 push-pressar på 30 kg. Tjohoo för ökad skulderstabilitet! 😊 Hoppas, hoppas att jag snart kan köra med det bredare handgreppet som krävs till snatch och OH-squats.

I onsdags hängde jag med en kollega på thai-boxning. Hon är en stentuff, mysig och rolig kvinna som på äldre dar (enligt henne själv) börjat med styrketräning och thai-boxning. Jag kan förstå att hon tränar thai-boxning. Det är allsidig träning som utmanar både skallen och kroppen och det är en sån go sammanhållning i gänget.

Det är kul att ha provat på, men jag fortsätter gärna med det jag håller på med. I slutet av boxpasset skulle vi ha fysträning. 3×1 min arbete, 1 min vila innan nästa cirkel. Totalt 3 cirklar. Första cirkeln bestod av push-ups, sit-ups och air-squats. Det var görkul att inse att mitt tempo, som resultat av min träning låg högre än de andra deltagarnas. Är det nåt jag kan så är det air-squats och burpees 🙌.

På lunchen i fredags kom sig vår överst ansvarige chef äntligen för sig att prata marklyft. Jag har misstänkt sedan i vintras att jag lyfter mer än honom i marklyft och, jodå, jag hade rätt 😏. Han har kört med PT i flera år och kör normalt på 60 kg och hade maxat ut någon gång på om det var 70 eller 90 kg vid något tillfälle. Jag kommer faktiskt inte ihåg, för jag var mest tagen av faktumet att jag värmer upp på det som är hans arbetsvikt! Heja mig. Och starkt jobbat av den manlige chefen att ”erkänna” det.

Sen har ju jag en ”vanlig” chef också. Jag vet inte om man kan kalla henne för vanlig, för hon kör X-terra och andra tuffa swim-run tävlingar när hon inte springer i Pyreeneerna. Så hon är verkligen vältränad. Men efter en stunds lirkande lyckades vår gemensamma chef i alla fall att få ur henne vad som var hennes max i marklyft. Lite knorr blev det, för det var ju flera år sedan hon gjorde det senast osv. Men då var ju hennes max 97,5 kg. Bra jobbat, ärligt! Men jag är starkast på jobbet, i alla fall om man bara ser till marklyft. Det här kommer jag att leva länge på.

På fredagseftermiddagens PT-pass var det äntligen dags att öva clean and jerk. Axeln har ju blivit bättre och på thai-boxningen fick jag ju nöta in den fotposition som jag behöver ha i jerken. Så även om jag gick dit och var kanontrött och med bomull i huvudet så lyckades jag ändå få till en clean and jerk på 40 kg! Inga rekordvikter, men mycket för att vara mig.

Det är mycket att tänka på och svårt att låta bli att dra med armarna när jag blir trött, men det är ju benen som ska göra jobbet. PT-Marcus såg efter ett tag att jag blev för trött, så då fick jag istället öva front squats fast med ett hopp i starten så att jag landade på huk under stången och tog emot den med axlarna. Styrkan är än så länge inte för liten, men jag vågar ännu inte låta stången falla helt ”fritt” mot axlarna. Jag känner att skotträdslan från tonåren kickar igång igen. Det här är helt klart något jag måste jobba med. Fast, när passet var slut var jag så trött att jag blandade ihop orden i de meningar jag lyckades få ur mig. Då är man trött!

image

Just nu testar jag baseline, 1 RM, på en hel del moment. Sedan går jag på det rullande 6-veckors träningsprogrammet som jag fått av PT-Marcus. Dels är jag nyfiken på vad jag kan åstadkomma, dels är tyngdlyftningen den bästa träningen för axeln i nuläget. Jag behöver gå träna något där jag kan ha kontroll över min insats och vilka rörelser jag ska/kan göra. Självklart saknar jag passen, men de får faktiskt vänta lite till.

Som tur är har jag upptäckt att jag kan göra min grej och ändå vara en i gänget. Det känns jätteskönt att veta 😄. Hur konstigt det än känns, så ser jag faktiskt fram emot att få åka iväg på Tjurruset nästa helg. För det ska bli kul att få göra det ihop med de andra och bli lerig upp över öronen 😜.

Annonser

6 reaktioner till “Så in i bänken trött, men nöjd”

  1. Tack! Låter så spännande att jobba med forskning. Jag tycker det hade varit så otroligt spännande att forska inom folkhälsovetenskapen, men jag har ju helt fel grund så det hade varit en lååååång väg dit. Har bara en halv termin i det ämnet hittills, och nu i efterhand kan jag tycka att min medie- och kommunikationsvetenskapliga utbildning är så bortkastad. Tänk om jag hade lagt ner de åren på ett ämne jag hade kunnat bygga vidare på idag. Men då som 20-åring hade jag ju ett helt annat intresse, och just då var väl det rätt val.

    Gilla

  2. Det måste vara en utmaning att sätta sig in i det kvalitativa synsättet om man har sin grund i det kvantitativa. Känns lite som om man är antingen eller och har ganska svårt att acceptera att det andra synsättet också kan vara rätt, eller åtminstone att det kan ge något. Svårt men givande 🙂

    Tur att man kan tömma hjärnan emellanåt med hjälp av träningen så att den inte kokar över av alla intryck.

    Liked by 1 person

    1. Det är en utmaning, men som du är inne på så är det också givande. Det som är lite lurigt är att mina medstudenter har projekt som ska implementeras medan jag är nyfiken på vad man kan göra från ledningshåll för att underlätta implementering. Nog om detta, vad har du för bakgrund? Jag blev nyfiken av din kommentar och av att du just nu har dubbla jobb med både gårdsbutik och vanligt jobb.

      Gilla

      1. Jag studerade medie- och kommunikationsvetenskap på Malmö högskola för 15 år sen. Tänkte mycket i de banorna då – vad är det här för jädra forskning, den kvalitativa alltså, det finns ju liksom inga ”riktiga bevis” på nånting 😉 Men det var ju också givande på många sätt även om jag nog i grund och botten gillar när det finns konkreta fakta, ”riktig” statistik att dra slutsatser ifrån.

        Sen dess har jag dock mest jobbat med systemstöd inom elbranschen (vilket jag också gör på halvtid idag) men sista året har jag börjat jobba i svärföräldrarnas fruktodling/musteri/gårdsbutik för att jag vill jobba lite mer utomhus och mer fysiskt, inte vara inne på kontor så mycket. Och så har jag börjat plugga igen, numera är det folkhälsovetenskap som lockar. Haha det låter ju hur rörigt som helst när man ser det i skrift :-S

        Liked by 1 person

      2. Det låter hur spännande och kul som helst. Jag hör nog också till gruppen som aldrig blir färdiglärd 😉. Jag trivs mest med mätbara siffror. Började som biolog, disputerade på den gravida kvinnans immunsystem vid havandeskapsförgiftning. Hamnade därefter ett tag på Klinisk kemi (tackade nej till post doc i USA). Sedan 7 år tillbaka jobbar jag centralt från ledningsstaben i ett landsting.Nu försöker jag alltså lära mig vad man från ledningshåll kan göra för att underlätta användningen av forskningsresultat. Kul, men ingen väg jag kunde förutse från början. Min man och hans familj har lantbruk.Men jag är allergisk 😂. Man vet aldrig från början hur det blir och på ett sätt är det väl tur det. Ibland är det frustrerande, men numera tycker jag att det är roligare att hela tiden kunna utvecklas. I den aspekten är träningen väldigt viktig för mig och för att jag ska må bra till huvud och kropp. Jag tycker det är upplyftande och trösterikt att läsa om alla modiga människor som prövar och vågar nytt, bla du, det ger mig tillförsikt till att själv våga nya saker. Lycka till!

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s