Tillit

Jag ser det som ett stort bevis på tillit när jag tillåter PT-Marcus att vrida och bända på mina armar för att få ordning på låsningarna under skulderbladen och i axlarna. Ord kan inte beskriva hur ont det gör och Kapten Haddocks svordomar ser ganska bleka ut i jämförelse med vad som far igenom mitt huvud under behandlingen. Men behandlingen gör ju verkligen nytta!

Eftersom det gör så ont måste jag lita till 100% på att han vet vad han håller på med. Annars skulle jag inte tillåta honom att jobba så hårt med mina axlar.

Om man då tänker på att jag för snart ett år sedan hade jätteproblem med att någon utanför min innersta krets ens snuddade vid mig så är förändringen jag gått igenom enorm.

Tidigt i våras skrev jag ner en berättelse om vad träningen gjorde med mig. Den handlade till stora delar om tillit till andra människor (jag kommer att ladda upp berättelsen inom kort).

Nu när jag skriver det här ser jag också att det handlar om tillit till mig själv. Att jag kan hantera smärtan under en behandling. Att jag vågar och kan lita fullt ut på en annan människa, både innanför och utanför min innersta krets. Att jag kan hantera utmaningarna jag får via träningen, behandlingarna och vardagen i allmänhet. Jag utsätter ju mig regelbundet för nya utmaningar och det gör också att jag växer som människa.

Nu känner jag också att jag vågar släppa på garden och släppa in fler och nya människor. Det gör att jag får ett rikare liv överlag. Min tillit till mig själv gör att jag känner att jag kan hantera saker och ting om något går snett. Jag går inte under för det, det kan svida ett tag, men jag kan hantera det och gå vidare.

Sedan nyår vågar jag mig också på att unna mig på ansiktsbehandlingar (igen, det var många år sedan sist). För mig har det handlat om att dels våga unna mig det som vardagslyx (det låter konstigt, men jag har ”låst” mig vid att allt jag gör ska vara ”nyttigt”). Dels har det varit en liten utmaning att släppa en annan person så fysisk nära igen att denne under en längre period får greja med mitt ansikte. Nu har jag kommit på hur skönt det är och hur bra jag mår av det (igen, tack och lov).

Massage av rygg och nacke har alltid, tack och lov, varit mer naturligt för mig. Och med tanke på alla mina (psykiska) muskelknutor har det varit en välsignelse att med jämna mellanrum låta en massör ta sig an nacken.

Men nu funkar det med flera behandlare och för flera olika saker, bara det gör ju mitt liv rikare! Det är faktiskt otroligt skönt med den här förändringen! Att våga ta för sig och se vart det bär. Att kunna vila tryggt i vardagen. 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s