Joggingtur en med insekter en söndagskväll

Igår kväll fick jag till slut springa ut på en joggingtur i skogen. Helt underbart skön löpning, men lite mycket ”läbbiga” insekter på överraskningshumör bara.
image

Fortsätt läsa Joggingtur en med insekter en söndagskväll

Annonser

Förändringar, del 1. Kläder och humör.

En förändring har i smyg gått och hänt med mina kläder. I våras började jag äntligen realistiskt kunna drömma om att komma i favoritkjolen igen. När jag provade den för några dagar sedan hängde den på höfterna. En av mina gamla klänningar, ni vet den där trofasta som alltid brukar funka, typ Bridget Jones, hänger nu som ett oformligt sjok från axlarna. Ehh. Jag vet att vågen visar en hel del mindre sedan förra hösten, men hallå, jag har inte hängt med här!!! Synd på favoritplaggen, men samtidigt är det väldigt skönt och kul att märka förändringen. Mera muskler är kul!

Under födelsedagen förra veckan åkte humöret bergochdalbana. Jag var ömsom glad för att i nästa stund vara tårögd över alla fina hälsningar jag fick. Det känns som en förändring för jag har inte tillåtit mig förut att använda bredden på känsloregistret. Att bli tårögd av tacksamhet känns just nu fullständigt naturligt, men tidigare såg jag det som ett tecken på svaghet och jag gjorde vad jag kunde för att ha ett så jämt humör som möjligt. Så här i efterhand känns det mest som en förbannat tråkig, men nödvändig, försvarsmekanism. Jag är väldigt glad för den här förändringen, även om det ibland också innebär att jag känner mig nere och ledsen. Lite som förra veckan, då jag några dagar kände mig nere rent allmänt utan någon bra förklaring. Men jag vet också att jag stundtals kände mig nere för att jag var ensam vuxen hemma på födelsedagskvällen och några vänner råkade glömma bort att gratulera. Men samtidigt blev jag så otroligt glad när gratulationerna väl kom. Vad så lite kan betyda så mycket 😄

Förmodligen är jag nog extra känslig just nu under min ”skalömsning”. Men då får det vara så, hellre en bergochdalbana än jämt, slätt och enformigt förutsägbart.

Nu har jag övat front squats och hang cleans, några gånger. Skitkul! Jag har till och med lyckats smälla till hakan i en hang clean 😂.

Axeln känns bättre av att bli ”nertryckt” på nyckelbenet av stången i squatsen. Jag nämnde det för Marcus som tog fasta på det under kvällens behandling av axeln. Som vanligt gjorde behandlingen rätt ont, vilket inte är så konstigt med tanke på hur stel jag blivit. Direkt efteråt kände jag mig lite ostadig och väldigt öm kring axeln. Men rackarns vad skönt det är nu. Bara att kunna sträcka mig efter saker högt upp, skära hårda grönsaker på en skärbräda eller hålla i en temugg utan att smärta. Jag njuter!

”Always look on the bright side of life….”

Helgen som gick var både otroligt kul, givande och utmanande på ett positivt sätt. Samtidigt var den förbannat krävande och jäkligt energislukande. Jag har ännu inte riktigt landat i allt som hände och allt som det har och kommer föra med sig. Men det var ändå en helg jag inte vill vara utan.
Fortsätt läsa ”Always look on the bright side of life….”

Veckorapport och nya planer

Veckan som gått har sett ut så här;
Måndag. Jag började måndagen direkt med en behandling av axlarna. Tyvärr drabbades jag direkt av 3 omgångar migrän-auror, bläh 😣. Men jag lyckades få till sammanlagt 4 km promenad ute i solen under dagen, tack vare det lättade spänningarna och huvudvärken lite.
Tisdag. Genomförde ett segt och trögt marklyftspass inklusive pull-ups och hollow to tuck. Kände mig nere och ledsen. Problem med smärtande låsningar i höger knä.
Onsdag. Jobbade hemifrån och lyckades få till jogging ute i solen på lunchen. Härligt!
Torsdag. PT-pass med tanke att öva OH-squat. Men då smärtade höger axel. Då försökte vi oss på knäböj, men så fort det blev lite vikt på stången låste sig höger knä och gjorde ont. Så nu har jag provat att släppa stången mitt i squatpositionen i en knäböj. Oväntat! Men fördelen är att jag vet att det går att släppa stången även där och jag behöver inte alltid ha passning för att klara att köra tungt i knäböj. PT-Marcus gav tydliga instruktioner om att skaffa en triggerpunktsroller och att stretcha teres minor, baksida lår och framsida lår.
Fredag. Tufft TRX-pass på lunchen med Marcus som instruktör. Vansinnigt kul 😅

På torsdagen pratade vi om min önskan om att satsa på Crossfit Open eller olympisk tyngdlyftning. Vi kom fram till att det just nu passar bättre att starta med tyngdlyftningen och förhoppningsvis komma igång att tävla där eftersom mina största styrkor är just min styrka, explosivitet, rörlighet och kroppskännedom. Det kommer inte bli lätt, men det blir ändå en enklare start än Crossfit Open och jag får fördelen av att få koll på de olympiska lyften innan jag ev går vidare med crossfit. Tyngdlyftningen har också fördelen av att den går att kombinera med konditionsträning, så på det stora hela hoppas jag komma i bättre form överlag och har ändå möjlighet att senare välja vad jag vill fokusera på.

Just nu känner jag mig förväntansfull inför att starta träningen till tyngdlyftningen. Jag stod till och med och pratade lyft och lyftarskor med en tävlingslyftande pappa på barnens fotbollsturnering nu på lördagen 😉

Tillit

Jag ser det som ett stort bevis på tillit när jag tillåter PT-Marcus att vrida och bända på mina armar för att få ordning på låsningarna under skulderbladen och i axlarna. Ord kan inte beskriva hur ont det gör och Kapten Haddocks svordomar ser ganska bleka ut i jämförelse med vad som far igenom mitt huvud under behandlingen. Men behandlingen gör ju verkligen nytta!

Eftersom det gör så ont måste jag lita till 100% på att han vet vad han håller på med. Annars skulle jag inte tillåta honom att jobba så hårt med mina axlar.

Om man då tänker på att jag för snart ett år sedan hade jätteproblem med att någon utanför min innersta krets ens snuddade vid mig så är förändringen jag gått igenom enorm.

Tidigt i våras skrev jag ner en berättelse om vad träningen gjorde med mig. Den handlade till stora delar om tillit till andra människor (jag kommer att ladda upp berättelsen inom kort).

Nu när jag skriver det här ser jag också att det handlar om tillit till mig själv. Att jag kan hantera smärtan under en behandling. Att jag vågar och kan lita fullt ut på en annan människa, både innanför och utanför min innersta krets. Att jag kan hantera utmaningarna jag får via träningen, behandlingarna och vardagen i allmänhet. Jag utsätter ju mig regelbundet för nya utmaningar och det gör också att jag växer som människa.

Nu känner jag också att jag vågar släppa på garden och släppa in fler och nya människor. Det gör att jag får ett rikare liv överlag. Min tillit till mig själv gör att jag känner att jag kan hantera saker och ting om något går snett. Jag går inte under för det, det kan svida ett tag, men jag kan hantera det och gå vidare.

Sedan nyår vågar jag mig också på att unna mig på ansiktsbehandlingar (igen, det var många år sedan sist). För mig har det handlat om att dels våga unna mig det som vardagslyx (det låter konstigt, men jag har ”låst” mig vid att allt jag gör ska vara ”nyttigt”). Dels har det varit en liten utmaning att släppa en annan person så fysisk nära igen att denne under en längre period får greja med mitt ansikte. Nu har jag kommit på hur skönt det är och hur bra jag mår av det (igen, tack och lov).

Massage av rygg och nacke har alltid, tack och lov, varit mer naturligt för mig. Och med tanke på alla mina (psykiska) muskelknutor har det varit en välsignelse att med jämna mellanrum låta en massör ta sig an nacken.

Men nu funkar det med flera behandlare och för flera olika saker, bara det gör ju mitt liv rikare! Det är faktiskt otroligt skönt med den här förändringen! Att våga ta för sig och se vart det bär. Att kunna vila tryggt i vardagen. 🙂