Nybörjarkänsla all over, again ;-)

Sedan 1,5 vecka har jag tränat på Crossfit 011. På varje pass har jag känt mig som en nybörjare, igen…… 🙂

Jag är glad för att jag fick möjligheten att träna där under semestern för jag har fått mycket tips på hur knepiga lyftmoment ska utföras. Så jag känner verkligen hur jag utvecklas och jag är hela tiden sugen på mer. Sen är det jättekul att få prova på nya saker, kombinationer och instruktörer och känna att man syr ihop något som funkar bra för en själv. Det är faktiskt lite som att lära sig att stå på egna ben, både bokstavligen och bildligt 😉

Det som är lite motigt mentalt är att jag just nu får backa ner till vikter som ligger en bra bit under min kapacitet. Men hellre känslan av att ha haft för lite på stången och ta igen det vid nästa tillfälle än att gå därifrån med skador på grund av ovana. Särskilt med tanke på att jag för tillfället har en krånglade axel känns det dumt att utsätta sig för risken att förvärra skadan av STOH, push pressar, powersnatch och power cleans och allt annat kul man kan prova på.

Just i kväll var det lite extra knäckande att se en tjej ta mer i marklyft än jag! 😉 Självklart vet jag att jag inte är starkast och jag är imponerad av vikten hon tog, så all cred till henne. Men om vi backar bandet så kanske det blir mer begripligt. När jag väl kom igång med  träningen ordentligt i vintras, så gick jag först omkring i min egen lilla bubbla och trodde att alla tjejer var lika starka som jag. Sedan insåg jag att jag var nog rätt stark. Ändå. Bara så där. Och starkare än de flesta, oj…då! Jag har inte heller haft andra tjejer att jämföra med annat än på bootcampen och där hade jag ju starkast ben av tjejerna. Fniss, det var ju också en merit, men det gjorde ju att jag började tro på att jag var rätt stark ändå, heja mig ;-). Sen vet jag ju att andra tjejer på gymmet lyfter tyngre än jag, men jag har inte sett det med egna ögon förrän ikväll. Därför blev det lite av en uppenbarelse. Först blev jag lite nedstämd, men nu… Nu jäklar är jag sugen på att kunna lyfta lika mycket. Så det så!

Äntligen kul att få märka att tävlingsinstikten kickar igång åt ett positivt håll och att jag inte fastnar i att jag ”inte duger” i jämförelse med andra. Det tycker jag är mitt största framsteg! Det gör också att jag vågar hoppas på att kunna ställa upp i Open nästa år. Jag ska kolla med PT-Marcus vad han säger, men just nu känns det som om det värsta som skulle kunna hända är att jag åker ut tidigt, men då skulle jag ändå vara mer (väl)tränad än vad jag är nu. Så då kommer även ett nederlag medföra något positivt för mig, så varför inte?

I morgon ska axeln få en duvning och jag ska ta reda bättre på vad som krävs i Open, men håll tummarna för att det går att genomföra. Varför ska inte jag få prova och se vad som händer?  Det ska bli kul att se vad min kompis kroppen är kapabel till 🙂

Må så gott i sommarsolen 🌞

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s