Avslutning på bootcampen

image

Idag var det avslutning på bootcampen. Solen sken, men vinden blåste kallt, brrrr.

Det var jättekul att träffa alla igen och vi hjälpte varandra genom de avslutande testerna. Vi sprang, vi gjorde armhävningar, sit ups, air-squats och burpees. Vi hjälpte varandra genom att heja på och räkna antalet. Vi hann också med att köra en stafett och ta tid i plankan. För min egen del tog axlarna slut före magen i plankan. Det var en ny upplevelse 🙂

Efter att passet och testerna var gjorda samlades vi för en gemensam frukostfika. Hasse bjöd laget runt på en improviserad omelett. Det känns lite vemodigt att bootcampen redan är slut, för det har varit roligt att träna ute i grupp. Vi har fått en väldigt bra gemenskap som jag kommer att sakna. Jag kommer också att sakna variationen i träningen som varit på bootcampen. Men jag kommer att fortsätta springa i skogen på helgerna, så jag kommer jag att fortsätta träna ute, fast ensam. På ett sätt är det lite trist att köra ensam, men samtidigt är ensamheten i skogen ganska meditativ och skänker sinnesro, så den upplevelsen ser jag fram emot. Nu vill jag bara att den här envisa överansträngningen i knäna ska ge sig någon gång så att jag får springa i lugn och ro och på det sätt jag vill. Inte för att jag vet om det hjälper, men i eftermiddag ska knäna smörjas med liniment.

Innan semestern kommer jag att fokusera träningen på styrka/intervallpassen och egen tyngdlyftningning i veckorna. Så jag kör vidare för jag känner att träningen ger mig så mycket samtidigt som den ger en stabil grund i vardagen.

TRX-pass i par!

Idag på lunchen var jag på ett trx-pass där vi skulle jobba i par. Ett annorlunda upplägg, men skitkul!

En jobbade i banden, medan den andra gjorde motsvarande övning på golvet. Till exempel gjorde person 1 knäböj i 30 sek följt av 30 sek push-ups och därefter 30 sek rodd i totalt 4 varv i banden. Under samma tid gjorde jag, som person 2, air-squats i 30 sek, följt av push-ups på golvet i 30 sek därefter GTOH med 10 kg viktplatta i 30 sek. Sen bytte vi plats med varandra och så började övningarna om tills det var dags att byta till nästa sekvens.

Det var lite svårt att klara av att peppa sin partner under träningen eftersom man själv körde samtidigt. Det blev lite så att man flåsade fram en peppade kommentar, men det fick man ta :-). Huvudsaken var ju att vi gjorde vad vi kunde för att heja på varandra, även om det inte var lika lätt som under vilodelen på styrka/intervallpasset.

Passet var jättekul och jättejobbigt, fast mest kul. På slutet när jag skulle göra crunches i banden darrade hela kroppen, men främst armarna. Det som är bra med de här TRX-passen är ju att man själv kan göra dem så svåra som man själv vill. Fördelen med par-indelningen var ju att även om vi jobbade ”oberoende ” av varandra, så ville man tar lite extra eftersom man körde med en kompis. Jag kommer definitivt att gå dit igen.

För min egen del var jag fortfarande irriterad av en incident hemma i går kväll, så var det inte långt borta att jag började svära långa eder, särskilt under passets tyngsta del med crunches i banden. Jag passerade inte den tröskeln, men det var inte långt ifrån. Jag kände mig förbannad över det som hänt och över att jag inte kunde crunches bättre. Jag lyckades hålla tillbaka svordomarna, men några ordentliga morr blev det. Samtidigt var det skönt att få köra så tungt att känslorna kopplade in och att jag fick lite utlopp för dem. Jag har förhoppningar om ett genombrott på den planerade rodden på fredag eftermiddag.

Mer att ge på styrka/intervallpasset

Idag var jag på ett styrka/intervallpass på lunchen.

Något som var kul var att jag blev vald som träningspartner. Det var en ny upplevelse. Jag kanske har blivit vald på passen förut, jag kommer inte riktigt ihåg, men den här gången hann jag faktiskt med att registrera och ta in att jag blev vald. Det fick mig att känna mig lite stolt och det känns rätt bra att någon annan vill träna ihop med mig. Någonstans innerst inne känns det också som ett kvitto på styrka och uthållighet.

I paret fick vi köra 40 varv totalt på max 30 minuter. Varje varv bestod av:
5 air-squats
4 push-ups
3 sit-ups
2 burpees
1 löptur nerför trappan, bort till dörrposten och upp för trappan igen.

Ju fler varv vi körde, desto mindre tid att vila blev det, kändes det som i alla fall 😉

Fortsätt läsa Mer att ge på styrka/intervallpasset

Bootcamp och Friskis & Svettis

image

Idag blir en dag med mycket träning.

Dagen började med ett bootcamp-pass med det här härliga gänget på fotot, jag står längst till höger. Vi sprang, vi gjorde en himla massa armhävningar, burpees och bearcrawls. Vi sprintade och gjorde ytterligare en himla massa armhävningar, burpees och bearcrawls. Någonstans under passet hann vi kämpa i par mot varandra också. Trötta blev vi i alla fall och nöjda med insatsen.

Mellan mjölksyratopparna och andnöden hade vi förbaskat kul och gjorde vad vi kunde för att heja på varandra.  Fast i ärlighetens namn fick faktiskt Marcus stå för det mesta pep-talket idag, vi hade annat att tänka på 🙂 . Men vilken tur vi hade med vädret.

Om ett par timmar är det dags igen. Då ska jag ut till en kompis som håller i ett F&S 75 min stationspass. Det ska bli kul att ses igen. Men ärligt talat så kommer jag nog inte att ge järnet som på samma sätt som i förmiddags.  Det är faktiskt skönt att kunna unna sig att skruva ner kraven på sig själv ibland och faktiskt bara flyta med, så även om jag är lite trött i armarna ska det bli kul med passet.

På tal om armar. Jag ska prova att klättra i rep efter passet. Hoppas jag lyckas klura ut hur man gör nu igen. Jag har ju inte klättrat i rep på det sättet sedan skolgympan. De andra gångerna har ju varit prova-på turer i berg, så det är ju inte samma sak. Håll gärna tummarna för mig 😉

Jag längtar redan till nästa söndag!

Lördag eftermiddag med variation

image

Idag har vi haft en skön och omväxlande lördag. Först sovmorgon och lugn frukost med lilleman uppkrupen i mitt knä eftersom vi båda var gosesugna. Mysigt. Jag tycker det är det bästa som finns att kunna få starta dagen i lugn och ro och hinna med att bara vara tillsammans. Då och då måste jag sticka ner näsan i lillemans hår och lukta, bara för att känna och ta in att det här är på riktigt 🙂

Lilleman låter mig hållas en stund i alla fall, eftersom jag gjort så sedan han var bebis. Nu börjar han bli så stor att jag undrar hur länge han låter mig hållas. Men tills han protesterar, så tänker jag fortsätta,  litegrann i alla fall 😉

På eftermiddagen hann jag sedan ta en tur i skogen. Jag hittade en av mina favoritviltstigar och gick loss på dem och bergen bara för att det var så kul. När jag jobbat upp ordentligt med mjölksyra i benen kom jag på att det kanske inte var så smart att köra så hårt med tanke på både Bootcampen och medelgympan i morgon. Men det var ju så kul.

Fortsätt läsa Lördag eftermiddag med variation

”GI Janes”

image
Mina nya kängor

På lunchpasset idag var vi några tjejer som jämförde blåmärken från gårdagens bootcamp-pass. Däckstaffetten igår hade satt sina spår på axlarna och överarmarna på oss. Det var kul att ses igen och lite märklig känsla av att gå omkring och dra upp tröjoärmarna och jämföra var och hur mycket blåmärken var och en hade av oss. Men samtidigt var det ju blåmärkena som gjorde att vi hade något gemensamt att visa på och prata om. Till sluta av med skämtade vi om att vi kände oss som GI-Janes med alla blåmärken på kroppen 😉

Men alla blåmärken har ju kommit dit för något vi själva valt att genomföra och de känns mer som ett bevis på viljestyrkan att genomföra träningen. Dessutom hade vi ju haft kul under tiden.

Dagens lunchpass var en kortare parövning där vi totalt sett skulle göra 20 varv (tack och lov). Ett varv bestod av 5 TRX-pull-ups, 10 push-ups och 15 air-squats. Vi hade buskul och jag kände mig som värsta stålkvinnan eftersom jag äntligen fick en bra fart och orkade dra upp kroppen på ett bra sätt i pull-upsen. Som grädde på moset lyckades jag också göra alla push-ups på tå! Fatta, 50 bra pull-ups och 100 bra push-ups! Gissa om jag kände mig både stark och stolt över mig själv 😀

Av de tre paren på passet var jag och min partner sist, men det gör inte så mycket. Vi var klara i god tid och jag är nöjd med vår insats. Sen är det faktiskt lite mäktigt att få all den hjälp vi fick genom ivriga hejarop från de andra. Sen är jag lite fascinerad av hur mycket det gör att någon, oftast PT-Marcus, går fram och högljutt räknar med när man gör sitt varv. Jag får mycket extra energi av det och det känns också kul att någon litar på att jag kan slutföra uppgiften.

Efter kvällens bootcamp

Jaha, här sitter jag nu och mumsar på min sena kvällsmat. Det känns lite avigt att äta den runt 10-snåret, men det beror på att jag äntligen fick chansen att vara med på en av bootcampens kvällspass och jag ville så gärna hänga med. Då får man gilla läget att duschen och maten blir sent på kvällen, men gissa om jag kommer sova gott i natt.

Själva passet var jobbigt och otroligt kul. Jag har nog aldrig kört så mycket burpees under ett och samma pass förut, i alla fall kändes det så 🙂 Tur att jag har fått lite ordning på hur man gör dem.

Vi kämpade i parövningar, sprang upp och nerför en kulle och runt den med ett bildäck över axeln. Allt var som sagt kul, nåja förutom att däckstaffetten gick otroligt segt för min del. När jag gick till bilen efter passet tänkte jag passa på att jogga lite, men fick ge upp omgående på grund av kramp i vaderna. Så jag är väldigt lågt i magnesium. Det är i och för sig inte kul, men samtidigt skönt att ha fått en liten förklaring till varför löpningen var så förbaskat seg och varför jag var lite nere/låg i humöret. Jag kände själv att jag inte riktigt orkade vara så social som jag ville, vilket var lite synd när det var så härlig stämning på passet. Jag kunde heller inte ta ut mig som jag ville och jag fick under en lång tid kämpa mot illamåendet. Nu tänker jag vara noga med magnesiumet i fortsättningen och till nästa bootcamp-pass tänker jag prova att äta en banan några timmar innan. Hoppas jag slipper illamåendet då och kan ge mer.

Ikväll fick vi göra några av parövningarna där vi på olika sätt skulle knuffa och dra varandra igen precis som på mitt första bootcamp-pass. Det var skitkul! Vid första försöket hamnade jag igen i det läget att jag inte hade några större problem att flytta min partner och PT-Marcus fick hoppa in och agera vägg. Det gjorde han ju naturligtvis alldeles strålande 😉 Men det var ändå kul att få ha mätt krafterna mot ”väggen” och den här gången känna att jag hade koll på läget och kunde bryta bland annat för att det tog helt stopp i kroppen. Nu ville jag egentligen inte ge upp, men jag lärde mig några saker. 1) Kraften var inte med mig ikväll, 2) jag hade kontroll över läget och kunde bryta för att jag eller min partner behövde det. 3) Jag behöver inte vara så orolig längre för att jag ska fastna i en mental låsning och bara pressa på utan hänsyn till andra. Jag kunde ju bryta nu. En jätteskön upptäckt! 4) Jag är såpass stark att jag klarar av den tuffaste kvinnliga deltagaren. Jag fattade det inte först, men nu börjar det sjunka in och mitt i all trötthet börjar en känsla av stolthet att spira.

Så nu tar jag med mig mina erfarenheter från kvällen och sover gott på dem. Natti natti.