Skogstur, halsont och sprintrekord (nästan)

Jag var ute och sprang i skogen i lördags förra veckan, för jag gillar verkligen att studsa fram på avverkade grenar och hoppa mellan stenar och över vattenpölar. Turen blev längre än vad jag räknat med, totalt 8 km varav 6 km var i skogen över hyggen, berg, skogsvägar och våtmark. Turen blev längre eftersom jag kom fel vid ett hygge på väg hem och fick lägga tid och distans på att komma rätt igen. Lite jobbigt var det att komma fel när man mest av allt ville vara tillbaka hemma. Men något hade jag ändå lärt mig på sistone, för jag kämpade på för egen maskin och utan att lägga energi på att svära över att jag sprungit fel. Jag valde istället att lägga min energi på att komma rätt och hem igen samt att få ut bra träning av extradistansen. Sen blev jag riktigt nöjd med totaldistansen på 8 km 🙂

Men på söndagen fick jag ont i halsen och lymfkörtlarna på halsen svullnade och blev ömma. Så det var bara till att lyssna på kroppen och ställa in träningen på ett tag. Det är skönt att ha landat så mycket i kroppen och min förmåga att det var självklart att jag skulle undvika träning tills jag mådde bättre. Det är alltid trist att behöva ställa in efterlängtad träning, men nu gjorde jag ju det för att medvetet tog hand om mig själv, så då var det inte så svårt beslut att ta eller att efterleva. Så jag är stolt över mig själv för att det beslutet blev så självklart.

Sen är det ju lite klurigt när man ska gå igång igen med träningen. Men nu hade jag haft en ”för säkerhets skull”-dag utan symptom och då kändes det okej att träna igen och då började jag med ett PT-pass igår, fredag. PT-passet visade sig vara fokuserat på shuttlerun i sprintformat. Ganska bra att börja med efter infektionen, men jag saknade styrketräningen.

I alla fall så stod shuttlerun på schemat och det var ju som vanligt bara att ge järnet. Det är ju en lite märklig ”upplevelse” att ge järnet springande mitt bland all tyngdlyftningsutrustning, men det är bara att lära sig att ignorera de andra besökarna. Man får givetvis inte springa ner dem, men inte heller bry sig om dem och vad de kan tänkas tycka. Jättebra träning för mig i att gå min egen väg och inte bry mig om vad andra kan tänker och tycker. Dessutom kändes det som om halva gymmet förstod vad jag höll på med och den andra halvan skulle ändå inte bli klok på det, så det viktigaste var ju att jag gav järnet på min träningstimme. Jag var ju på gymmet för att själv träna och må bra, så då gynnar det ju inget om jag inte ger allt jag har, eller hur?

Som en glad överraskning råkade en jobbarkompis komma förbi under en shuttlerun och hon stannade till för att heja på mig. Den sortens spontanitet uppskattar jag. Det värmer!

Jag saknade som sagt styrketräningen. Det är något speciellt med att få fokusera och lyfta stången med tunga vikter. Jag saknade det idag. Inte för att jag hellre lyft än sprintat, utan för att jag genuint saknade stången. Sen är det ju kul att få springa särskilt om jag bara är 1 sekunder från gymrekordet 🙂  nästa PT-pass är utlovad att bli sprint det med, vi får väl se vad som händer….

Totalt sett blev det ju ett annorlunda pass med mycket sprint. Det som var roligt var att jag var bara en ynka sekund från gymrekordet på 35 sekunder på slätt golv och någotsånär i närheten i trappan. Det är jag faktiskt rätt stolt över. Men som vanligt fick jag ”löfte” om att nöta vidare nästa gång för att putsa lite till på tiderna. Jaja, det är bara att gilla läget. Tydligen kan man via shuttlerun se hur man utvecklas med avseende på den explosiva styrkan, så ur den synvinkeln är det ju roligast det händer något.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s